Granskning av “Bör man tro på treenighetsläran” del 2
Slutsats
WT summerar sina fynd:
När Alvan Lamson i sin bok The Church of the First Three Centuries (Kyrkan i de tre första århundradena) summerar det historiska vittnesbördet, skriver han: "Den nutida populära treenighetsdogmen...får inget stöd i Justinus [Martyrens] framställning: och denna iaktagelse kan utsträckas till alla förnicenska fäder, det vill säga till alla kristna skribenter under tre hundra år efter Kristi födelse. Visserligen talar de om Fadern, Sonen och... den helige Ande, men inte som jämlika, inte som ett enda väsen, inte som tre i ett, inte i något avseende som treenighetsanhängarna nu förfäktar. Förhållandena är det rakt motsatta." Bibelns och historiens vittnesbörd klargör alltså att treenigheten var okänd på bibelns tid och flera århundraden därefter.
Bör man tro på treenighetsläran? s. 7
Det är sant att treenighetsläran som vi har idag gradvis utvecklades, men detta skedde med en utgångspunkt i både Skriften och kyrkofäderna, som vi har sett. Kyrkofädernas tidiga tal om Guds natur var självklart inte lika raffinerat som senare formuleringar. Men till skillnad från vad Lamson (i detta citat) och WT påstår skrev faktiskt kyrkofäderna, som vi har sett ovan, att Gud är en, men existerar i plural.
Vem var egentligen Lamson? Han framstår som en unitarisk författare då det citerade verket bl.a. utgavs av "British and Foreign Unitarian Association" år 1860. Lamson nämns också i Cookes bok "Unitarianism in America" (2007) som en författare vars verk "The Church of the First Three Centuries" hade stor betydelse för Unitarismen i USA (s. 245). Unitarismen är en anti-trinitanisk fallang som avvisar treenigheten, mycket likt Watch Tower. Anledningen att WT valde Lamsons bok är alltså troligen att den reflekterade deras åsikter, men även Lamsson kan erkänna att kyrkofäderna hade en prototypisk treenighet. Ifall vi hämtar citatet som WT använder och ser på det i dess helhet läser vi:
Den nutida populära treenighetsdogmen har, som vi sett tidigare, inget stöd i Justinus framställning - och denna observation kan förlängas till alla för-Nicenska fädrer - alltså till alla Kristna författare fram till tre hundra år efter Kristus födelse. Det är sant att de talar om Fadern, Sonen och profetisk eller helig Ande, men inte som lika, inte som en numerisk essens, inte som tre i en, inte i något avseende som nu erkänns av Trinitarianer. Det motsatta är fakta. Treenighetsdoktrinen som dessa Fäder utlade var essentiellt annorlunda från den moderna doktrinen.
The Church of the first three centuries, s. 75f.
Som vi har sett har Lamson fel i vissa av sina påståenden, bl.a. att ingen kyrkofader har påstått att Gud är "tre i en". Efter detta stycke får också Lamson ett problem som han försöker att rätta till - han måste försöka bortförklara att Justinus påstod att de kristna tillbad och dyrkade Jesus. Detta gör han genom att helt sonika föreslå en omotiverad översättning av texten från "tillbedja och dyrka" till "ärar och vördnar". (WT har en liknande strategi i sin bibelversion där de redigerar liknande bibliska texter som talar om att tillbe Jesus på samma sätt). Det är även intressant att Lamson själv inte förnekar att kyrkofäderna, eller åtminstone Justinus, var treenighetsförespråkare, om än inte i den moderna bemärkelsen.