Granskning av “Bör man tro på treenighetsläran” del 2
Irenaeus
Irenaeus är en annan välkänd kyrkofader. Irenaeus föddes någon gång under hundratalet och dog år 202 e.Kr. Han var biskop av Lugdunum, en romersk stad som låg där Lyon, Frankrike idag ligger. Irenaeus var Polykarpos lärjunge, som var evangelisten Johannes lärjunge, som i sin tur var lärjunge till Jesus själv. Irenaeus var den första kända som pekade ut Matteus-, Markus-, Lukas- och Johannesevangelierna som tillförlitliga källor av Jesus liv. Han engagerade sig också mycket i apologetik - försvaret av tron.
Om honom skriver WT följande:
Irenaeus, som dog omkring år 200 v.t., sade att Jesus i sin föremänskliga tillvaro existerade åtskild från Gud och var underordnad honom. Han visade att Jesus inte är jämlik den "ende och sanne Guden", som är "den högste över alla och förutom vilken det inte finns någon annan".
Bör man tro på treenigheten? s. 7.
Referenserna är som vanligt oerhört vaga, endast två ofullständiga meningar citeras. Exakt vilket av Irenaeus verk som refereras till är därför svårt att säga, men det kan röra sig om Mot heresierna, där Irenaeus kritiserar de tidiga gnostiska rörelserna. I bok 2, kapitel 28:8 skriver Irenaeus att "...vi kan lära genom Honom att Fadern är över alla ting. För "Fadern", säger Han, "är större än jag". Vår Herre har på så vis förklarat att Fadern är större i fråga om kunskap".
Irenaeus refererar till Jesus ord i Joh 14:28 när han skriver detta. Men menade han att Jesus inte var Gud, eller syftade han till en slags hierarki inom Guds egna natur? För att få svar på detta behöver vi läsa mer av Irenaeus. Begrunda följande stycken:
Han som var känd var därför inte en annan varelse skiljd från Han som proklamerade att "Ingen människa känner Fadern", utan en och samme, Fadern som underordnar sig alla ting, medan han fick vittnesmål från alla att han var helt mänsklig och att han var helt Gud, från Fadern, från Anden, från änglarna, från skapelsen själv, från människor, från fallna andar och demoner, från fienden och till sist från döden själv.
Sonen som sköter alla ting för Fadern arbetar från början till slutet och utan Honom kan ingen människa få kunskap om Gud eftersom Sonen är Faderns kunskap; men Sonens kunskap är i Fadern och har blivit uppenbarad genom Sonen - det var därför Herren proklamerade att "ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd."
"vill göra" syftar inte enbart till framtiden, som om Ordet bara hade börjat att manifestera Fadern när han Föddes av Maria. Det gäller ständigt genom all tid. För sonen, som är närvarande med sitt verk från begynnelsen uppenbarar Fadern till alla - för de han vill uppenbara vill också Fadern uppenbaras för.
Därför, i och genom alla [dessa] ting, finns det en Gud, Fadern, och ett Ord, och en Son och en Ande och en frälsning för alla som tror på Honom.
Mot Heresierna, Bok 4, Kapitel 6:7
Irenaeus skriver alltså också att Ordet, alltså Jesus Kristus, är den samme som Gud, Fadern, samt att Sonen är Faderns kunskap, precis som Sonens kunskap är i Fadern.Det rör sig alltså om en slags symbios.
I nästa bok uppmanar han också:
I det vi brukade tjäna synden och frambringa dödens frukt önskar Han oss att vara lydiga och rättfärdiga, så att vi må bringa fram livets frukt. Kom därför ihåg, min kära vän, att du har blivit frälst av vår Herres kött och återupprättad av hans blod och "Håller huvudet från vilket hela Kyrkans kropp har satts samman och utökats" - alltså, att erkänna den kroppsliga ankomsten av Guds son och hans gudomlighet och vara trofast mot hans mänskliga natur. Använder du dig av dessa bevis som är tagna från Skriften kommer du enkelt att förkasta, som jag har poängterat, alla dessa heretiska tankar som har sammansatts i efterhand.
Mot Heresin, bok 5 kapitel 14:4
Exakt vad skriver Irenaeus här? Han betonar vikten av att Kristus kom i en kroppslig gestalt, i köttet. Vissa av gnostikerna verkade alltså predika att Jesus endast var en andevarelse som kom till jorden. Men Irenaeus lägger samma tonvikt på att man ska erkänna "hans gudomlighet". Jesus är alltså -Helt mänsklig och helt Gud, ett tema som återkommer flera gånger i verket (förutom ovan, se bok 3, kap 20:4 och kap 21:1 samt bok 4, kapitel 20:4f).
Vidare skriver Irenaeus i verket "Bevis för den apostoliska förkunnelsen":
Följaktligen är Guds Ord upphöjt över alla ting - för Han är sann människa och Underbar Rådgivare och Mäktig Gud. [Han] kallar människor ånyo till gemenskap med Gud, så att vi genom gemenskapen kan delta i det korruptionsfria...
Bevis för den apostoliska förkunnelsen, Kapitel 40
Irenaeus utvecklar sedan tanken i några kapitel tills han kommer fram till följande:
Så är därför Fadern Herre och Sonen är Herre och Fadern är Gud och Sonen är Gud - för det som är fött av Gud är Gud. På så sätt finns det till substansen och makten i hans varande en Gud - men det finns också enligt vår frälsnings ekonomi både Son och Gud. För skapade ting är alltets Fader osynlig och inte möjlig att närma, därför måste de som vill nalkas Gud få sin tillgång till Fadern via Sonen.
Ännu tydligare och självklart talar David angående Fadern och Sonen:Gud, din tron står i evigheters evighet,
ditt rikes spira är rättens spira.
Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja
mer än dina medbröder.(Ps 45, Folkbibelns övers. har använts här, förf. anm)
Sonen, som är Gud, får från Fadern, alltså från Gud, det eviga kungarikets tron och oljan som smörjer honom mer än alla Hans medbröder. Smörjelsens olja är Anden, vilken med Han blev smord, och hans medbröder är profeterna och de rättfärdiga och apostlarna och alla som får Hans kungarikes gemenskap, alltså, Hans lärjungar.
Bevis för den apostoliska förkunnelsen, Kapitel 47
Irenaeus skrev alltså, på flera platser och i flera verk, explicit att Jesus Kristus var och är Gud.