Granskning av “Bör man tro på treenighetsläran” del 2
Origenes
Origenes föddes 185 e. Kr. i Alexandria och var knappt en ung man när en brutal förföljelse av de kristna bröt ut. Hans fader Leonidas blev slängd i fängelse och led senare matyrdöden (ca 202 e. Kr.). Efter detta tog Origenes på sig att försörja för sin familj - hans mor och sex bröder. Genom att undervisa, sälja manuskript och med bidrag av en rik kvinna gick familjens ekonomi runt. Vid en tidig ålder blev han lärare och genom livet skrev han ett stort antal verk.
Under sina resor i Grekland passerade Origenes staden Caesarea. Biskopen i staden, Eusebius, veg honom till prästerskapet, vilket väckte Demetrius, Alexandrias biskops ogillande. Enligt Eusebius berodde detta på att Demetrius var avundsjuk på Origines popularitet. Enligt Demetrius var det en inskränkning av hans rättigheter och vigningen hade desutom skett utan hans vetande.
Det sägs sedan att man, i två olika kyrkomöten, först förvisade Origen och därefter tog hans prästembete från honom. Enligt Hieronymus (kyrkofader och bibelöversättare) gällde inte Origenes förvisning om hans doktriner. Det var först ett par hundra år efter hans död som Origenes kom att stämplas som heretiker, bland annat eftersom det sades att han trodde på reinkarnation (detta är dock svårt att bevisa) samt en universell frälsningslära. Origenes menade t.ex. att om Satan syndade pga. sin egna vilja finns det frälsning, även för honom. Detta stämplades dock på 500-talet som en heresi.
WT skriver följande om Origenes:
Origenes, som dog omkring år 250 v.t, sade att "Fadern och Sonen är två väsen,...två ting vad beträffar deras natur", och att "Sonen jämfört med Fadern är ett mycket litet ljus"
Bör man tro på treenigheten?, s. 7
Notera vagheten i citaten. Som vi har märkt hos de andra kyrkofäderna kan liknande begrepp användas för att förklara treenigheten, snarare än att motbevisa den. Ett lämpligt verk att undersöka för att förtydliga citaten är "De principiis", som var ett dogmatiskt verk. Encyclopedia Britannica skriver:
Före 231 skrev Origenes De principiis, en ordnad redovisning av kristen doktrin på en ambitiös skala, baserad på föreställningen att alla Kristna bör följa trosreglerna som har deklarerats av Apostlarna (Skaparen som både Gamla och Nya Testamentets Gud, inkarnationen av den förexisterande Herren, Helig Ande som en del av den gudomliga treenigheten, rationella själars frihet, okroppsliga andeväsen, världens ändliga natur och den kommande domen).
"Origen". Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica Online (2013-02-22).
I förordet för sitt verk skriver Origenes om Guds natur:
De specifika punkterna som tydligt levereras av apostlarnas lära är som följande:
Först och främst finns det en Gud som skapade och ordnade alla ting och som, när inget existerade, skapade alla ting...
För det andra, kom Jesus Kristus själv [till världen] och föddes av Fadern före alla varelser, efter att han hade tjänat Fadern i skapelsen av alla ting, för "genom Honom gjordes allt som finns till", kastade han av sig sin härlighet, blev människa och var inkarnerad trots att han var Gud och medan han var människa behöll han den Gud som han var. Han antog en kropp, så som vi har en kropp, och skilde sig endast på detta vis: Att han föddes av en jungfru och av Helig Ande...
Och så för det tredje, associerade apostlarna Helig Ande med Fadern och Sonen vad gäller ära och värdighet...
Därefter erkänner Origenes att exakt vad Helig Ande är, det är en svår fråga som kräver att man undersöker Skrifterna efter bästa förmåga för att kunna undersöka saken noga. Men ett är säkert och det är att "denna Ande inspirerade var och en av de heliga, vare sig de var profeter eller apostlar". Han poängterar också att det är samma ande som var verksam både i GT och efter Kristus anlände.
Om Jesus skriver Origenes också:
...Han (Salomo, förf. anm.) säger inte att visheten är den Allsmäktiges härlighets andetag, inte heller det eviga ljusets, eller av Faderns verk, eller hans godhet, för det var inte dugligt att Andetaget skulle bli tillskriven en av dessa - utan han säger att visheten är Guds styrkas andetag. Med "Guds styrka" menas det som gör honom stark, genom det han utser, hindrar och regerar över alla synliga och osynliga ting - vilket är tillräckligt för alla de som han regerar över i sin försyn - bland alla är han närvarande som en individ.
Men trots [att han är] all denna kraft och omätbara styrka, och all den vigör som den själv producerar, är så är det av sin egna existens, som utgår från själva kraften , så som viljan utgår från tanken. Denna Guds vilja är inte desto mindre gjord att bli Guds styrka.
En annan styrka är på liknande sätt producerad och existerar med sina egna egenskaper - en typ av andetag, som Skriften säger, Guds första och oskapade styrka, som kommer från Hans egna varelse och aldrig vid något tillfälle inte existerade.
Ifall någon påstår att den [styrkan] en gång inte fanns utan först senare kom att bli, låt denne då förklara anledningen till att Fadern, som skapade den, inte gjorde så förut
På detta sätt, genom att alltid begära ett tidigare datum och på så vis fortskrida med våra förhör kommer vi att komma till slutsatsen att Gud alltid har besuttit styrka och vilja. Det har aldrig funnits anständiga, eller andra, anledningar för att Han inte alltid skulle haft denna välsignelse som Han begärde.
Av detta ser vi att Guds andetags makt alltid har existerat, utan begynnelse, förutom i Gud själv. Det var inte heller passade att det skulle finnas någon annan begynnelse utom Gud själv, från vilket den härleder sin födsel. Enligt Apostlens uttryck är Kristus "Guds styrka", det borde därför kallas inte bara Guds styrkas andetag, utan styrka från styrka.
De Principiis, Bok 1, Kapitel 2, vers 8 och 9
Den korta versionen av detta lyder: Visheten är Guds makts andetag, det som ger Gud styrka. Andetaget är oskapat, det är evigt så som Gud är evig. Enligt Aposteln är Kristus "Guds styrka". Enligt Origenes var Jesus Gud, eller som Origenes själv benämner det: Den enfödde sonen är "Gud-människan" (De Principiis, Bok 2 kapitel 6, vers 3).
Kristus oskapade natur framgår också tydligt i Origenes kommentar av Johannesevangeliet. Angående vers 1 (I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud) skriver han:
Ordet var alltid hos Fadern, och därför sägs det "Ordet fanns hos Gud". Han kom inte till Gud och ordet "Fanns" används eftersom Han fanns i begynnelsen, samtidigt som Han fanns med Gud, utan att vara separerad från begynnelsen eller ensam utan sin Fader. Men ändå blev han inte till i begynnelsen efter att inte ha existerat i den. Inte heller fanns han hos Gud efter att inte ha funnits hos Honom. Före all tid och den mest avlägsna tidsåldern fanns världen i begynnelsen, och Ordet fanns hos Gud.
Kommentar av Johannesevangeliet, Origenes, bok 2, kapitel 1
Senare utvecklar han vidare:
"Han fanns i begynnelsen med Gud", enligt tre förgående propositioner har Evangelisten bekantat oss med tre ordningar och han summerar dessa tre i en när man säger "det fanns i begynnelsen hos Gud". I den första premissen lärde vi oss var Logos var: Han var i begynnelsen, sedan lärde vi oss med vem Han var: med Gud, och därefter vem han var: Han var Gud.
Kommentar av Johannesevangeliet, Origenes, bok 2, kapitel 4
Origenes utvecklade alltså tankar kring treenigheten och proklamerade att Jesus Kristus är Gud.