Granskning av “Bör man tro på treenighetsläran” del 2
Klemens av Alexandria
Klemens av Alexandria föddes 150 e.Kr och dog någon gång under 210-talet. Man vet inte så mycket om hans tidiga liv, men det sägs att hans föräldrar var hedningar som bodde i Aten, men under sina studier i Italien blev han omvänd av en av sina lärare och efterträdde senare honom som rektor över skolan. Han blev snart en viktig person i den kristna gemenskapen i staden och skrev många olika verk.
Om hans lära skriver WT:
Clemens Alexandrinus, som dog omkring år 215 v.t, kallade Jesus i hans föremänskliga tillvaro "en skapelse" men kallade Gud "den oskapade och oförgänglige och den ende sanne Guden". Han menade att Sonen är "närmast efter den ende allsmäktige Fadern" men är inte jämlik honom.
Bör man tro på treenigheten, s. 7
Vilket av Klemens verk som åsyftas är inte helt klart, åter igen eftersom WT har valt att citera endast delar av meningar och inte angett vilket av hans verk de kommer från.
När man talar om Klemens är det vanligt att man nämner hans triologi, vilken består av tre böcker som har överlevt fram till idag i sin helhet. Dessa är Protrepticus (Uppmaningar till hedningarna), Paedagogus (Läraren) och Stromata (Lappverk / övrigt). Vad skrev Klemens om Kristus i sina verk?
I Paedagogus inleder Klemens med att säga att ett lämpligt namn för Ordet är "Läraren" (Bok 1, kapitel 1). Efter att ha etablerat och motiverat att "Läraren" är en bra titel på Ordet fortsätter Klemens att förklara Lärarens natur:
...Vår lärare är som Sin Fader Gud, vars son han är, utan synd och skuld och med en själ utan begär; Gud i en människas form, fläckfri, verkställaren av Hans Faders vilja, Ordet som är Gud, som är i Fadern som är vid Faderns högra sida och äger Guds gestalt och är Gud. Han är för oss en fläckfri bild som vi med all vår styrka ska försöka anpassa våra själar efter. Han är helt fri från mänskliga begär och det är därför endast Han är domare, eftersom han är utan synd.
Låt oss trots detta försöka att synda så lite som möjligt, för inget är så akut som befrielsen från begär och oordning, och därefter att kontrollera att vi [inte] är skyldiga att falla in i synder som har blivit vanor. Det är därför bäst att inte synda alls på något sätt, vilket vi antar endast är Gud privilegierat.
Paedagogus, Bok 1, Kapitel 2
I Protrepticus skriver Klemens också om Ordets natur:
...Detta ordet, Kristus, han som först har skapat oss och sedan står för vårt välmående, detta samma Ord har nu framträtt som en människa. Endast han är båda, både Gud och människa - Skaparen av alla våra välsignelser; han som har lärt oss att leva väl har sänt oss på vår väg mot evigt liv.
Protrepticus, kapitel 1
I verket Stromata diskuterar Klemens en rad olika frågor, många handlar om kritik av grekisk filosofi. I den femte bokens 14 kapitel anklagar Klemens grekerna för att ha plagierat från Hebréerna. Ungefär i mitten av kapitlet skriver han:
När jag läser Platon verkar han helt sonika, i epistlen till Erastus och Coriscus, framställa Fadern och Sonen på det ena eller andra sättet utifrån de Hebreiska skrifterna...I talet i Timaeus kallas skaparen Fader, med följande ord: "Du gudarnas gudar, vars Fader jag är, och skaparen av dina verk." så att när han säger "Kring kungen av alla är alla ting och på grund av honom är alla ting och han är orsaken bakom alla goda ting och kring den andra är tingen i den andra ordningen och kring den tredje den tredje ordningen.
Jag förstår detta som att inget annat än den Heliga Treenigheten åsyftas eftersom "den tredje" är den Helige Ande och Sonen är den andre, av vilken allt har gjorts enligt viljan av Fadern.
Stromata, Bok 5 Kapitel 14
I det 14:e kapitlet kritiserar Klemens grekerna för att ha plagierat de hebreiska skrifterna, han ger ett exempel på hur Platon har formulerat något som måste åsyfta den Heliga Treenigheten. Enligt Klemens finns det alltså belägg för treenighetsläran redan i Gamla Testamentet. Detta nämner dock inte WT som istället menar att Klemens hade fel. På sidan 11 i häftet skriver dem att Platons filosofi banade "vägen för för" treenighetsläran. Men samtidigt skriver de ju på sidan 7 att "De förnicenska fäderna har kommit att erkännas som de ledade religiösa ledarna under de första århundradena...Det de lärde är av intresse".
Av detta kan vi dra slutsatsen att det råder en självmotsägelse i WT:s argumentationskedja.
Till sist är också ett bevarat fragment av Klemens värt att betrakta. I sin kommentar av Första Johannesbrevet skriver Klemens följande om den inledande versen:
Den äldste (Presbyter) skriver "från begynnelsen" för att förklara att början av generationen inte är skiljd från början av Skaparen. När han säger "Det som var från begynnelsen" syftar han på Sonen vars generation inte har någon början - Han som samexisterar med Fadern. Det fanns alltså ett Ord som betecknar ett väsen utan början precis som Ordet själv, det vill säga Guds son, är av samma substans som Fadern är evig och oskapad. Att han alltid har varit Ordet indikeras av orden "I begynnelsen var Ordet" men med uttrycket "det vi har sett med egna ögon" indikerar han Herrens närvaro i köttet.
"det vi har...tagit på med våra händer", skriver han är "Livets ord". Han menar inte bara hans kött utan också Sonens dygder, likt en solstråle som når till de lägsta platserna...
Det Klemens lär är alltså att Kristus är den allsmäktige Guden, som inkarnerades och blev helt människa och helt Gud på samma gång. Han påstår också att det finns vittnesbörd om detta i Gamla Testamentet, vilket de grekiska filosoferna har plagierat och Klemens nämner explicit "Den Heliga Treenigheten" som en formulering av Guds natur.