Hippolytos av Rom

Hippolytos var präst i Rom (död ca 236 e. Kr.) och kallas ofta för "motpåve", eftersom han hamnade i konfilkt med samtidens påvar och hävdade själv att han var den rättmätige påven, men han försonades senare med kyrkan. Han är idag helgonförklarad både av den katolska och den ortodoxa kyrkan. Catholic Encyclopedia skriver att han var "den viktigaste teologen och den mest produktiva religiösa författaren i den romerska kyrkan innan den Konstantiniska eran".

Enligt WT gäller följande om honom:

Hippolytos, som dog omkring 235 v.t, sade att Gud är "en Gud, den förste och den ende, alltings Danare och Herre". Det finns "inget som är jämnårigt med honom...Men han var den ende, ensam med sig själv; som enligt sin vilja, framskapade det som tidigare inte hade skapats", till exempel den förmänsklige Jesus.

Bör man tro på treenighetsläran? s. 7

WT har troligen fått detta från skriften "Mot Noetus", i vilken Hippolytos försvarar tron mot heretikern Noetus, som dras fram inför de äldste i Rom. De äldste förklarar för honom att "Vi, också, känner i sanning en Gud - vi känner Kristus - vi vet att Sonen har lidit så som han har lidit och dött så som han har dött och uppstigit igen på den tredje dagen, sittandes vid Faderns högra sida, återkommande till att döma levande och döda...".

Därefter förklarar Hippolytos hur Noetus och hans anhängare, likt andra heretiker, har missuppfattat Skriften och trosbekännelsen. Därefter utlägger han Skriften angående hur man ska förstå Guds natur. I det åttonde kapitlet skriver han:

 

Många andra avsnitt, eller snarare alla, vittnar om sanningen. En människa är därför driven, vare sig han vill det eller inte, att erkänna den Allsmäktige Fadern och Jesus kristus, Guds son, som, varande Gud blev människa, till vilken Fadern underordnade allt som är, förutom sig själv och den Helige Anden, och att dessa därför är tre. Men om han (människan, förf. anm.) önskar att lära [sig] hur det kommer sig att det finns en Gud, låt honom veta att Hans makt är en.

Så långt som det gäller makten är därför Gud en, men när det gäller ekonomin finns det en trefaldig manifestation, vilket ska bevisas efter att vi har redovisat den sanna doktrinen.

Mot Noetus, kapitel 8

Efter ytterligare en kort fördömning av Noetus sanninsanspråk redovisar Hippolytos till slut "den sanna doktrinen", vilken Skrifterna ger vittnesbörd om:

Gud, som existerar ensam och som inget samexisterar med, bestämde sig för att skapa världen och efter att ha format  världen i sitt sinne och viljat den och yttrat ordet gjorde han den - och den skapades genast, med den form som han var nöjd med. För oss är det alltså nog att helt enkelt  veta att inget samexisterade med Gud. Vid hans sida fanns det ingenting, men samtidigt som Han existerade ensam existerade han i plural.

För han var inte utan förnuft, eller vishet eller makt, eller råd och alla ting var inom Honom och Han var alltet. När han ville och medan han ville manifesterade Han sitt ord, vid de tider som hade beslutats av Honom och genom Honom gjorde han alla ting. När han vill - då gör han. När Han Tänker - då verkställer Han.

När Han talar, då manifesterar Han. När han formar, då planerar Han i vishet - för alla saker som han gör formar han av förnuft och vishet - han skapar med förnuft och arrangerar med vishet...

Han frambringade Ordet och han bär detta Ord inom Sig själv, osynlig för den skapade världen gör Han Honom synlig och yttrar först med rösten och frambringar Honom som Ljus av Ljus. Han sände Honom till världen som dess Herre, och sin egna tanke. Tidigare var han synlig endast för Sig själv, och osynlig för världen som är skapad. han gör Honom synlig så att världen ska se Honom i Hans manifestation och möjliggöra [världens] frälsning.

Mot Noetus, kapitel 10

Därefter fortsätter Hippolytos att utveckla denna tanke - om den enda Guden som existerar i plural men ändå är en enda Gud - i flera kapitel. I kapitel 12 väver han explicit in Den Helige Ande i ekonomin och erkänner helt sonika "vi tillber Den Helige Ande".

 

Hippolytos verk är väldigt intressant, inte endast eftersom det framgår att Hippolytos förespråkade treenigheten - utan också eftersom de äldste i Rom (församlingsledarna) erkände Kristus som Gud. Återigen visar sig alltså WT ha fel angående en kyrkofader. Citatet har den typiska karaktären av halvsanning, vilken har diskuterats i första delen av artikelserien.

Notera hur WT skriver att Hippolytos sade att "ingenting är jämnårigt med honom...han var den ende, ensam med sig själv". Det stämmer att Hippolytos skrev dessa ord, men han skrev dem i följande sammanhang:

 För oss är det alltså nog att helt enkelt  veta att inget samexisterade (WT: är jämnårigt, förf. anm.) med Gud. Vid hans sida fanns det ingenting, men samtidigt som Han existerade ensam existerade han i plural...

Mot Noteus, kapitel 10

Till skillnad från WT:s snevinklade version av Hippolytos läror ser vi alltså att Hippolytos egentligen menade att Jesus Kristus är Gud.

 

Läs vidare om Origenes >