Sverigedemokraterna: En närmare titt

Sverigedemokraterna: En närmare titt

 Så, är SD rasister?

Om demokratin läser vi:

"Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk." (ibid, s. 6)

Notera noga hur SD:s syn på folk är tydligt sammanlänkat med tanken om ett enhetssamhälle och ett folk. Samtidigt garderar man sig mot rasism. I avsnittet om Nationalism står det:

Sverigedemokraternas nationalism är öppen och ickerasistisk. Eftersom vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, så är vår nationella gemenskap öppen även för människor med bakgrund i andra nationer. (ibid, s. 13)

Låt oss uttrycka detta med vårt operationaliserade språk för att klargöra vad som sägs. En förutsättning för demokratin är att ett land har en homogen essens secundus. Nationalstaten är med andra ord en tydlig förebild (nation = ett folk, nationalstat = en stat vars gränser definieras av en nation). Samtidigt hävdar man att synen inte är rasistisk eftersom nationen definieras i sociala termer och inte i genetik eller grupptillhörighet. Detta är korrekt enligt principprogrammet, men endast i en förenklad mening.

I dokumentet om människosyn kopplas essens secundus starkt ihop med nationen och nationell identitet:

 Om det till exempel är så att en viss företeelse i olika varianter förekommit i nästan alla mänskliga samhällen i nästan alla tider, så menar vi att det är rimligt att anta den på något sätt är kopplad till den mänskliga essensen.

För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle. (ibid, s. 8)

Denna essens har förvisso vissa rötter i rena socialiseringar, men som ni kanske kommer ihåg gäller det i människosynen att "Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser.". (ibid.)  Som "konkreta exempel" på vad detta innebär säger man att en homogen essens secundus är nödvändig för att motverka katastrofer som kan komma ur försök att "bygga starka kollektiv som är större än nationen". (ibid) Jugoslavien nämns som ett exempel på en sådan katastrof. Man menar alltså att invandring av en icke-homogen essens secundus kommer leda till en balkanisering av samhället.

Detta innebär att det enligt SD:s principprogram finns både sociala och biologiska (läs: genetiska) aspekter av essens secundus. De biologiska aspekterna tonas dock tydligt ner i avsnittet om nationalism, vilket tyder på att det finns inre dissonanser i principprogrammet. Förvisso innebär inte SD:s människosyn att man strikt taget måste vara svensk för att inte utgöra ett hot mot samhället, det räcker med att man har en kompatibel essens secundus, eller åtminstone underordnar sig "den svenska essensen". Därför kan SD godta att det finns de som inte anser sig vara svenska inom landets gränser, men endast under förutsättningen att "denna grupp är begränsad, accepterar svenska lagar, normer och traditioner och inte bidrar till ökad segregation och motsättningar." (ibid. s. 16)

I klassisk rasbiologi gjorde man liknande utsagor om olika rasers och "under-rasers" kompatibilitet. Man kunde till och med godta att olika grupper levde tillsammans, så länge det skedde under kontrollerade former. Slaveri och apartheid är kanske den mest kända. Men det som förespråkas här är inte en renodlad rasbiologi, men som nämnt tidigare förekommer ett språk som sympatisörer med rasbiologin troligen kommer att känna igen sig i, samtidigt som man har breddat och diffuserat begreppen, vilket öppnar upp för en bredare grupp av människor.

Essensialism

SD förespråkar en människosyn präglad av essentialism. Lite förenklat kan man säga att essentialismen förespråkar att vissa egenskaper är essentiella (läs: permanenta) för ett objekt, medan andra egenskaper bara är tillfälliga. En stol kan enligt essentialismen i bred mening användas som ett bord, men endast tillfälligt. Om man använder en stol som ett bord kommer förr eller senare en slags "snapback-effekt" att uppstå där stolen åter igen, rent naturligt, blir en stol. Detta är något förenklat men SD uttrycker en liknande tanke om människan när de skriver  "en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. ". (ibid, s. 8)

En människosyn som är präglad av essentialism behöver inte med nödvändighet följa rasbiologiska strukturer (notera: strukturer, ej innehåll). Ett alternativ är att hävda att alla människor har en och samma essens, "mänsklighet", men kan trots detta ibland bete sig omänskligt och djuriskt (icke-permanent). Ett annat vore att alla människor har samma "essens" bara de tänker lika, dvs. utan att tala om nedärvda biologiska aspekter. Trots detta är SD:s människosyn präglad av mönster som påminner om de som finns i rasbiologin. Detta tordes alltså bero på något annat än att de s.a.s har fått det "på köpet" med essentialismen. Frågan blir därför varifrån de kan ha fått dessa strukturer.

De rasbiologiska tendenserna går att spåra till partiets bakgrund i Bevara Sverige Svenskt och Sverigepartiet. Dessa partier, vars medlemmar senare kom att gå in i bl.a. SD (vissa är fortfarande kvar i partitoppen) hade en tydligare rasistisk, nazistisk och rasbiologisk agenda. SD som parti har alltså en väldigt tydlig och historiskt nära bakgrund i kretsar som accepterade de strukturer som vi har undersökt.

Det är alltså inte något underligt som händer när t.ex. Tidningen Expo påvisar att SD-politiker med öppen facebook-profil gillar sidor med främlingsfientligt material. Eller när flera SD-politiker hotar invandrare till döden. Skandaler av denna sort fortsätter dessutom kontinuerligt att rulla in. Detta säger dock inte att alla i SD är främlingsfientliga, men det stöder min tes om att SD:s formuleringar lockar personer med främlingsfientliga tendenser, samt att SD:s historia fortfarande ekar in i nuet.

Varken essentialism eller rasbiologi passar in i en beskrivning av SD. Både essentialism och rasbiologiska strukturer finns på plats, men innehållet har blivit ömsesidigt påverkat. Jag föreslår därför en sammanslagning av begreppen: SD har en essentialistisk-rasbiologisk människosyn.

 

Vidare till: Bevarandet av den svenska nationen  >>>

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.