Rasbiologi och människans essens

SD:s filosofi verkar utgå från ett antagande om att nationalstaten är ett slags "naturligt habitat" för människan, trots att nationalstaten rent historiskt är ett väldigt nytt påfund. Talet om människans essens påminner också om hur man brukade tala om människan i rasbiologin. Detta pekar på att SD:s filosofi menar att det finns grupperingar av människor som är mer cementerade än vad normalvetenskapen hävdar.

I Rasbiologin delade man in människor enligt mönster som liknar det vi såg ovan. Människan (art) delades upp i flera underkategorier (dvs. raser): Vita, svarta, gula osv. Varje ras hade i sin tur vissa tendenser, eller ett "naturligt beteende" som deras biologi betingade. Sammanblandning mellan raser var inte uppmuntrat, utan man strävade efter en homogenitet som både var biologisk och social. Man ansåg att vissa raser var mer utvecklade än andra, självklart var detta systemets upphovsman: Den Vite Mannen. Relationer mellan raserna var förknippat med faror: Genetiska defekter som kunde nedärvas och försura den rena folkstammen, infertil avkomma osv. Även inom en ras fanns det risk för försurning om fel arvsanlag spreds. Därför var tvångssterilisering ett vanligt straff för diverse former av förfall, speciellt i Sverige.

SD förespråkar självklart inte en renodlad rasbiologi. Detta skulle vara ett politiskt självmord. Ordet "ras" används aldrig i principprogrammet, men man har ett sätt att tala om människan som rasbiologiska sympatisörer säkert skulle kunna känna igen sin egen syn i, samtidigt som det man förespråkar är mer städat och således kan accepteras av en bredare grupp av människor.

Inte övertygad? Du minns kanske figuren från föregående sida, där vi lite mer grafiskt såg SD:s essensbegrepp. Ifall vi vidgar figuren så att den inkluderar flera folk får vi följande bild:

Rent strukturellt påminner detta väldigt mycket om rasbiologiska förklaringsmodeller som kunde se ut ungefär som följande:

 

Vidare till: Så, är SD rasister?  >>>