Sammanfattning och slutsats

Sammanfattningsvis gäller det att:

• SD:s människosyn använder ett språk som påminner om, men inte är identiskt med rasbiologins.

• Istället för att tala om art och ras talar man om människans essens. Strukturen i essensbegreppet påminner om rasbiologin.

• Exakt vad essensen är blir otydligt. I principprogrammet är den framför allt biologisk, i partiprogrammet framför allt social. Essensen kan ses som tredelad. Essens primus betecknar gemensam essens för alla människor. Essens secundus gemensam essens för ett visst folk och essens tertius betecknar skillnader inom ett folk (kön, potential)

• Essens secundus är en förutsättning för vissa beteendemönster som både är socialt och biologiskt betingade. SD förespråkar en människosyn där människans essens secundus är relativt rigid och där försök till att undertrycka en viss essens secundus kan leda till samhälleliga katastrofer. I klartext innebär detta att det finns vissa egenskaper som är särskilt knutna till vissa folk. I rasbiologin var man tidigare tydlig med att t.ex. mörkhyade människor hade lägre intelligens än ljushyade. I SD:s principprogram är man dock mindre specifik med vilka egenskaper som kan knytas till vilka folk. Det enda som egentligen nämns är hur konflikten på balkan uppstod som ett försök till att förtrycka essens secundus.

• Varken essentialism eller rasbiologi är begrepp som tillräckligt kan uttrycka SD:s människosyn. Det är snarare aktuellt att införa ett nytt begrepp där jag föreslår: "essentialistisk-rasbiologisk människosyn", för att markera de båda filosofiernas ömsesidiga påverkan på människosynen. Det råder alltså en slags isomorfism mellan SD:s principer, essentialism och rasbiologi. Det är här värt att poängtera att en essentialistisk människosyn inte förutsätter den strukturen som SD har. Människosynens struktur har troligen hämtats från partiets tydligt främlingsfientliga historia.

 

Har ni några funderingar? Kommentera nedan!