Slutsatser kring WT:s bruk av referenser

1. Inexakta referenser till gamla verk

De referenser som WT anger är uteslutande inexakta och går ofta tillbaka på gamla verk. I och med detta blir det väldigt svårt att hitta källorna som WT använder sig av. I häftet betonar WT rationalitet och förnuft och kritiserar treenighetens komplexitet. WT menar att man måste vara teologiskt utbildad för att förstå den och att doktrinen orsakar förvirring (s. 4,5.).

Det Ironiska med deras framställning är att det nästan kräver en vana vid akademiska studier och gedigen efterforskning för att spåra dess referenser och grunder. Sökandet efter deras källor kräver ofta att man vet hur och var man ska hitta rätt information samt en stor vilja till att läsa igenom stora avsnitt av gamla akademiska artiklar. Med exakta källreferenser skulle både mödan och den intellektuella tröskeln för sökandet av deras källor (och bekräftandet av deras slutsatser) reduceras kraftigt.

Det är därför troligt att avsaknaden av exakta referenser vilar på en ideologisk grund som är högre prioriterad än WT:s betoning av tillgänglighet för den outbildade.

2. Förvrängda citat

De undersökta citaten har vid en första anblick gett WT:s dogmer ett sken av trovärdighet. Denna trovärdighet visade sig vid närmare efterforskning att vara falsk, då WT tenderar att förvränga författares slutsatser så att de passar in i deras agenda.

Ett arketypiskt citat är citatet av  Encyclopedia Americana på sidan 4 i häftet:

I uppslagsverket The Encyclopedia Americana sags det att treenighetsläran anses “övergå människans fattningsförmåga”

Här har WT valt att enbart ta med hälften av meningen. Genom att göra detta lyckas de skapa en referens som ger intrycket av att styrka WTs åsikt om att Treenigheten skapar förvirring, när artikeln i själva verket menar raka motsatsen. I sin helhet ser meningen ut som följande (med WT:s citat understruket):

It is held that although the doctrine is beyond the grasp of human reason, it is, like many of the formulations of physical science, not contrary to reason, and may be apprehended (though it may not be comprehended) by the human mind.
Trinity, Encyclopedia Americana (1966) vol 27.

Kontentan av meningen är att även om treenigheten inte går att greppa till fullo med det mänskliga fornuftet, likt många aspekter av naturvetenskapen, kan man ändå resonera med förnuftet kring treenigheten. Treenigheten övergår alltså förnuftet utan att vara oförnuftig, precis som fenomenet gravitation inte kan förklaras till fullo med vetenskap och förnuft, men man kan fortfarande resonera kring fenomenet på en förnuftig grund och finna en användbarhet i den ofullständiga förståelsen.

I en mening är WT:s citat dock inte en lögn eftersom det faktiskt står i Americana Encyclopedia att "treenigheten övergår förnuftet", men det är inte artikelförfatarens slutsats och därför kan inte artikeln användas för att på rimliga och förnuftiga grunder styrka WT:s åsikt om att treenigheten skapar förvirring  WT:s bruk av citat är halvlögner som blandar fakta och fiktion för att vinkla information till skaparens fördel.

På liknande sätt citerar WT t.ex. Jesuiten Fortman när han säger att treenigheten saknar stöd i Nya Testamentet. Citatet av WT ser ut som följande:

Jesuiten Fortman skriver: ”Nya testamentets skribenter... skriver inget i direkta ordalag om treenigheten, de lär inte uttryckligen att det i en Gud finns tre jämlika gudomliga personer ... Vi påträffar inte någonstans någon trinitarisk lärosats om tre sinsemellan åskilda bärare av gudomligt liv och verksamhet i samma gudom”.
s. 6 i häftet

I sin helhet ser texten ut som följande:

If we take the New Testament writers together they tell us there
is only one God, the creator and lord of the universe, who is the
Father of Jesus. They call Jesus the Son of God, Messiah. Lord,
Savior, Word, Wisdom.

They assign Him the divine functions of
creation, salvation, judgment. Sometimes they call Him God
explicitly. They do not speak as fully and clearly of the Holy Spirit
as they do of the Son, but at times they coordinate Him with the
Father and the Son and put Him on a level with them as far as
divinity and personality are concerned.

They give us in their writings a triadic ground plan and triadic formulas.They do not
speak in abstract terms of nature, substance, person, relation, circumincession,
mission, but they present in their own ways the ideas
that are behind these terms.

They give us no formal or formulated
doctrine of the Trinity, no explicit teaching that in one God there
are three co-equal divine persons. But they do give us an elemental
trinitarianism, the data from which such a formal doctrine of the
Triune God may be formulated.
Fortman, s. XV-XVI

I sin helhet säger Fortman att det inte finns en explicit formulerad trinitarisk dogm i Nya Testamentet, men fundamentet för en sådan dogm finns definitivt där. Fortman skriver att NT-författarna skrev att det endast finns en Gud, samtidigt som de ger Jesus gudomliga funktioner, och även ibland kallar Jesus explicit för Gud, samtidigt som de ibland associerar Den Helige Anden med Gud och Jesus och ger han samma position som de båda.  Därför, skriver Fortman, ger NT-författarna oss en trinitarisk grundplan och formuleringar.

WT har valt att exludera 162 av de 190 ord som stycket utgör (85%) på ett sätt som vinklar styckets innebörd till dess raka motsats. Istället för att framhäva Fortmans åsikt, dvs. att Treenigheten har bibliska grunder, framhäver WT genom sitt citat av Fortman sina egna åsikter, alltså att treenigheten inte har någon biblisk grund. Precis som med citatet av Encyclopedia Americana ovan går det alltså inte att använda Fortmans studier för att ge rimliga grunder för WT:s dogmer.

 

3. Citat vars övergripande sammanhang inte nämns

Det finns vissa citat som är korrekta, rent ordmässigt, men de grunder vilka citatens argument vilar på nämns inte. På så vis kan WT använda sig av både Hopkins och Weigall för att ge trovärdighet åt sina egna dogmer, medan de kritiserar kristendomen. Att använda dessa båda för att kritisera kristendomen och samtidigt styrka WT:s dogmer är däremot helt orimligt, då H. och W. kritiserar centrala dogmer för både WT och Kristendomen. Ifall WT ska använda sig av dessa båda liberala bibelkritiker krävs därför en mer djupgående diskussion kring varför H och W har rätt ang. kristendomen, men helt fel angående WT:s dogmer.

Weigall menar bland annat:

• Man måste "befria den historiske Jesus" från de tolkningar kring hans liv och död från de första kristnas åsikter som var befläckade av "vilt mytologiskt nonsens". (s. 17)
• Johannesevangeliet är ett "tveksamt vittnesbörd" (s. 18)
• Jungfrufödseln har hedniska ursprung (kap 4)
• Miraklena Jesus utförde och de övernaturliga inslagen i NT har hedniska ursprung (kap 6)
• Det är förbluffande för Weigall att kristna säger att "Bibeln säger si eller så och därför måste det vara sant", eftersom Bibeln som vi känner den inte blev sammansatt före 300-talet av människor med de "begränsade mentaliteterna" som hörde tiden till. Det är först när man tar bort alla övernaturliga inslag som NT blir en trovärdig historisk källa (s. 34)

Hopkins inleder i sin tur sitt verk med att deklarera att "All religion är ett resultat av människans evolution och har påverkats av den sociala omgivningen". Notera att WT förnekar evolutionsläran, men de använder ändå Hopkins när han kritiserar treenigheten - trots att denna kritik vilar på en grundsten som strider mot WT:s verklighetsuppfattning. Hopkins menar också att kyrkan i stort använde mycket hedniskt material för sin struktur. T.ex. är  dopet och hoppet om evigt liv och uppståndelse hedniska till sina ursprung, enligt Hopkins (s. 335-336). Detta skulle dock aldrig WT gå med på. WT tillåter inte sina medlemmar att fira födelsedagar eller jul, eftersom dessa högtider anses ha hedniska ursprung, men de döper däremot sina medlemmar och predikar om återuppståndelse och evigt liv.

Genom att vinkla liberala bibelkritikers information har WT fått det att verka som att kritiken inte berör dem själva, utan endast kristendomen. Ingen diskussion kring detta förs, vilket gör WT:s informationskontroll väldigt framträdande.

 

4. Acceptans, inte förståelse

Överlag kallar häftet sina läsare till att acceptera WT:s dogmer utan att ifrågasätta. WT gör ett försök att få sin anti-trinitariska doktrin att verka förnuftig, genom att citera allt från ortodoxa till katoliker, protestanter och historiker för att visa hur alla dessa håller med WT, trots att de egentligen inte gör det. För att uppnå denna effekt använder WT sig av klassiska tekniker för att kontrollera information: Inexakta referenser, vinklade och felaktiga citat samt avsaknad av kontext.

Ifall man läser de verk som WT citerar finner man att de ofta motsäger varandras slutsatser, men detta ges inte sken av i häftet. Varför har Weigall rätt när han säger att treenigheten är av hedniskt ursprung, men fel när han säger att i kärnpraktiker som dop och nattvard, vilket också praktiseras av WT har hedniskt ursprung? Varför poängteras inte Hopkins självmotsägelse? Varför finns inga exakta referenser?

Mitt hypotetiska svar är att WT inte vill att läsaren ska förstå frågans komplexitet, läsaren är istället kallad till att blott acceptera WT:s läror, i vanföreställningen av att de är välgrundade. Häftet har samma karaktär som många konspirationsvideos eller böcker (t.ex. Zeitgeist eller Davinci-koden). Läsaren sveps med och överväldigas av citat och referenser till lärda och (påstådd) fakta åt höger och vänster medan en gripande konspiration målas upp. I häftets fall handlar det om att treenigheten är en obiblisk hednisk lära som har infiltrerat och rotat sig i kristendomen, men de trogna få, Watch Tower och Jehovas Vittnen, känner till "den riktiga" sanningen och kämpar för att den ska bli känd. Men mycket likt Zeitgeist och Davinci-koden krävs det att man fabricerar och vinklar fakta för att verkligheten ska passa in i systemet.

På grund av den systematik som verkar finnas bakom citatens förvrängningar är det svårt att klassa dem som annat än halvlögner. Det ligger i halvlögners natur att vara svåra att särskilja från sanningen, det är i regel därför de är så effektiva som propaganda. Det krävs att man är (eller gör sig) väldigt påläst och ingående granskar referenser och påståenden för att man ska se igenom dem. Därför är de också mycket svårare att upptäcka än rena lögner. Utan möjlighet att granska minskar risken för upptäckt.

Har du fler exempel eller vill du dela med dig av dina reflektioner? Skriv en kommentar nedan!

 

Litteraturförteckning

Bör man tro på treenighetsläran? Är Jesus Kristus den allsmäktige Guden? (1989) New York: Watchtower Bible and Tract Society of New York Inc. International Bible Students Association

Brown, Colin. (1971) The New International Dictionary of the New Testament (vol. 2). Michigan: The paternoster m.fl.   (Artikel av J. Schneider )

Conant, Thomas Jefferson, (1875)  A Dictionary of Religious Knowledge for Popular and Professional Use

Encyclopedia Americana International Edition, vol 27 (1966) New York: Americana Corporation

Fortman, Edmund J. (1972) The Triune God: A Historical Study of the Doctrine of the Trinity. Michigan: Baker Book House

Hopkins, Washburn E. (1923) The Origin and Evolution of Religion.  Yale: Yale University Press.

Küng, Hans. (1985) Christianity and the World Religions: Paths of dialouge with Islam, Hinduism and Buddhism. Glasgow: William Collins & Sons Co. Ltd.

Lohse, Bernhard. (1966) A Short History of Christian Doctrine. Philadelphia: Fortress Press

Weigall, Aurthur. (1928) Paganism in Our Christianity. New York: G.P. Putnam's Sons