Del 1: WT:s användning av referenser

Citaten som WT använder sig av är långt i från reversibla. I adekvat forskning och allmänt "veten-skapande" är det viktigt att alla slutsatser är helt reversibla. Detta betyder att vem som helst ska kunna spåra alla argument till den fakta som de bygger på. En sådan metodologi tillåter läsaren att följa alla slutsatser till sina rötter för att se om de håller.

Denna kvalitétsaspekt saknas helt i häftet. Alla citat av uppslagsverk, teologiska- och historiska verk är ofullständiga. Publikationsår, sidnummer, edition och liknande information saknas helt. Det, i min mening, mest roande exemplet på detta ser ut som följande:

"I överensstämmelse med det vi behandlat sades det i ett nummer av Bulletin of the John Rylands Library i Manchester i England..." (s. 19 i häftet)

Det finns nästan hundratalet nummer av skriften från 1906 och framåt! Att följa den här referensen skulle därför troligen ta några heltidsarbetsdagar. Detta har lett till att vissa referenser inte har kunnat följas upp.

De källor som har hittats har ibland tagit flera dagar att gräva upp. De citerar bl.a. till en gammal upplaga av Encyclopedia Americana vid ett flertal tillfällen. Detta uppslagsverk fanns på Örebro universitets bibliotek, fram till att de beslutade sig för att slänga det pg.a. att det var utdaterat. Efter att ha samtalat med tre biblotekarier framgick det att en av dem hade kvar verket på sitt kontor och jag fick snällt nog titta i det. I sökandet efter WT:s källor är liknande scenarion inte ovanligt. En stor del av verken kommer från 1900-talets början. Vissa av dem är så pass gamla att upphovsrätten inte längre gäller och därav har verken digitaliserats och gjorts tillgängliga online för allmänheten, vilket har varit ett tacksamt inslag i sökandet efter källorna.

På grund av den stora tidsmödan i jakten efter källorna kommer inte en uttömmande jämförelse att göras, i den här artikeln kommer istället ett tiotal referenser att kontrolleras (fler följer i kommande artiklar) med syftet att dels analysera WT:s retoriska stil, men framför allt för att påvisa att WT medvetet felciterar och förvränger information för att få den att passa in i deras doktriner.

I tabellen nedan finns en jämförelse med ett antal citat från WT som jämförs med källan de citerar, tillsammans med en kommentar av mig och en tydlig källhänvisning. WT:s citat är understruket i citaten av källorna.  Litteraturförteckningen hittar du på sidan 3.

Jämförelser

Från häftet, sida 4:

I uppslagsverket The Encyclopedia Americana sags det att treenighetsläran anses “övergå människans fattningsförmåga”

Ur Referens: Trinity, Encyclopedia Americana , s. 116f:

It is held that although the doctrine is beyond the grasp of human reason, it is, like many of the formulations of physical science, not contrary to reason, and may be apprehended (though it may not be comprehended) by the human mind. It is probably a mistake to assume that the doctrine resulted from the intrusion of Greek metaphysics or philosophy into Christian thought; for the data upon which the doctrine rests, and also its earliest attempts at formulation, are much older than the church's encounter with Greek philosophy.

Skribenten som WT citerar menar att treenigheten inte kan förstås till fullo, likt många aspekter av naturvetenskapen, men detta betyder inte att det är en oförnuftig lära. WT:s citat förvränger källan. Direkt efter detta påstås också att doktrinen troligen inte har framkommit på grund av inflytande av grekisk filosofi, eftersom "den data som doktrinen vilar på, och dess tidigaste försök till att formuleras är mycket äldre än kyrkans möte med den grekiska filosofin.". Detta motsäger WT:s senare påståenden i häftet, men det nämns inte.

Från häftet, sida 4:

Uppslagsverket A Dictionary of Religious Knowledge förklarar således: “Exakt vad läran går ut på, eller exakt hur den ska förklaras, är inte treenighetsanhängarna själva ense om”

Från A Dictionary of Religious Knowledge, ”Trinitarians”, sidan 944:

“It is certain however, that from the apostolic times they paid worship to Father, Son and Holy Ghost, addressed to them their prayers and included them in their doxologies. It was not until the beginning of the fourth century that the question began to be elaborately discussed how this practice and experience out of which it sprung should be formulated into a doctrine…Precisely what that doctrine is, or rather precisely how it is to be explained, Trinitarians are not agreed among themselves
…We think on the whole, however, the view of modern Trinitarians most current may be stated thus. It is not possible for the human intellect to comprehend fully the divine nature. The Bible represents God to us as Father, Son and Holy Spirit…”

Artikeln påstår att treenigheten är en beteckning på en kristen erfarenhet som sträcker sig tillbaka till Apostlarna, men det finns olika formuleringar av erfarenheten. Efter stycket som WT citerar presenteras några olia synsätt på treenigheten. Artikeln avslutas med att de olika inriktningarna ändå i stort liknar varandra då de alla erkänner att gudomlig natur är svår för människan att förstå till fullo.

Från häftet, sida 4:

Den katolske teologen Hans Küng påpekar i sin bok Christianity and the World Religions (Kristendomen och världens religioner) att treenigheten är en av orsakerna till att kyrkorna inte haft någon större framgång bland icke-kristna folk. Han skriver: "Inte ens bildade muslimer förstår sig på treenighetsbegreppet, liksom inte heller judarna hittills har kunnat begripa det...Att treenighetsläran skiljer på en Gud och tre hypostater [personer] tillfredställer inte muslimerna, som blir förvirrade istället för upplysta av teologiska termer härledda från syriska, grekiska och latin. Muslimerna betraktar det hela som en ordlek. ... Varför skulle någon till föreställningen om Gud som den ende och oförliknelige vilja tillfoga något som endast kan försvaga eller omintetgöra föreställningen om att han är den ende och oförliknelige?"

Från källan, Küng (1985) s. 112f:

Up until now, the decisive Christian objection was that Islam denied two basic, interconnected dogmas of Christianity; the Trinity and the Incarnation...It might seem that for all the points of agreement in the Muslim and Christian understanding of God and man, we have finally come to a dead end. The situation resembles that of the most recent declaration of the German Catholic bishops "On the Church's Relation with Judaism" (1980)...instead of offering an answer to this central difficulty, which is just as disturbing to Muslims, the bishops make only a gesture of easy resignation:

"The Christian must be understanding about this matter, even if he himself sees no contradiction to monotheism in the doctrine of Jesus' divine sonship." (pp. 21 f.)...It is by no means the case, as Christian apologist often claim, that all Muslim theologians without exception have misstaken the Christian doctrine of the Trinity for tritheism. Admittedly the Qur'an labors under the misapprehension...that the Trinity consists of God the Father, Mary the Mother of God and Jesus the Son of God. But even well-informed Muslims simply cannot follow, as the Jew thus far have likewise failed to grasp, the idea of the Trinity.

They do not see why faith in one God, the faith of Abraham, which both Moses and Jesus and, finally, Muhammad, clung so firmly to, is not abandoned when, allong with the one godhead, the one divine nature, Christians simultaneously accept three persons in God. Why, after all, should one differentiate between nature and person in God? It is well known that the distinctions made by the doctrine of the Trinity between one God and three hypostates do not satisfy Muslims, who are confused, rather than enlightened, by theological terms derived from Syriac, Greek, and Latin. Muslims find it all a word game. What are they to make of the conglomerate of hypostases, persons, prosopa, two processions, and four relations - in the one and only God?

What are all the dialectical artifices for? Isn't God absolutley simple, rather than composite in this way or that?...Why should anyone want to add anything to the notion of God's oneness and uniqueness that can only dilute or nullify that oneness and uniqueness? The Qur'an says, "They are unbelievers / who say, 'God is the Third of Three [or threefold in trinity]." This position, which Muhammad takes to be quite out of the question, is flatly rejected: "No god there is but / One God." (sura 5,78)

Det som inte nämns är att Hans Küng bok handlar om en religiös dialog mellan kristendomen och olika religioner. Det som citeras är alltså inte teologens egna åsikter. Citatet är hämtat från kapitlet "Islam and the Other Religions: Jesus in the Qur'an". Kritiken utgår alltså från Koranen och Islam. Betyder detta att WT tillskriver Koranen och Islam ett tolkningsföreträde för teologi? Troligen inte eftersom detta skulle underminera deras egna teologi.

De utelämnar dessutom svaret på kritiken på sidorna 119-122. Küng verkar överlag vara kritisk mot treenighetsläran såsom den har utvecklats, men han riktar också kritik mot att Jesus skulle ha existerat innan inkarnationen eftersom det enligt honom inte framgår i 3 av 4 evangelier (Notera att detta strider mot WT:s lära!) (s. 122). Küng menar även att om alla parter (Judar, Kristna och Muslimer) är villiga att gå tillbaka till sina ursprung och kritisera allt som kom därefter blir klimatet för samtal bättre. (s. 122) Detta sker i sådana fall på en fatal bekostnad av förvaltad tradition i samtliga sammanhang, men det verkar inte vara problematiskt för författaren.

Från häftet, sida 6:

Jesuiten Fortman skriver: ”Nya testamentets skribenter... skriver inget i direkta ordalag om treenigheten, de lär inte uttryckligen att det i en Gud finns tre jämlika gudomliga personer ... Vi påträffar inte någonstans någon trinitarisk lärosats om tre sinsemellan åskilda bärare av gudomligt liv och verksamhet i samma gudom”.

Från Fortman (1972) s. xv-xvi:

The doctrine of the Triune God has had an amazing history. Convinced that this doctrine is a Christian doctrine that did and could originate only from divine revelation…The New Testament Writers... They give us no formal or formulated doctrine of the Trinity, no explicit teaching that in one God there are three co-equal divine persons.
But they do give us an elemental trinitarianism, the data from which such a formal doctrine of the Triune God may be formulated."

Här har vi ett oerhört tydligt exempel på en ren och skär förvanskning av författarens ursprungliga text. ” But they do give us an elemental trinitarianism” är helt borttaget. Artikeln menar att en principiell treenighet nämns av NTs författare. Stoffet finns där och det är detta som artikuleras genom kyrkans historia.  De får det överlag att verka som om Fortman, en jesuit (katolsk orden), tvivlar på treenigheten.

 

Från häftet, sida 6:

En professor vid Yaleuniversitetet, E. Washburn Hopkins, försäkrar: ”För Jesus och Paulus var läran om treenigheten tydligtvis okänd; de säger...ingenting om den.”

Från Hopkins (1923), s. 335-336 (där inte annat anges):

Christianity.. utilized for the construction of its church much pagan material…Baptism, fast, purification, vigil, the hope of immortality and resurrection, miraculous cures, water turned into wine, all these were pre-Christian…the beginning of the doctrine of the trinity appears already in John (c. 100). To Jesus and Paul the doctrine of the trinity was apparently unknown; at any rate they say nothing about it… Paul does not say that Christ is God but he identifies Christ with the Holy Spirit and applies to him the words of the Old Testament used of God: “I am God and … unto me every knee shall bow”.

Verket citeras även på sidan 3 i häftet. De nämner inte att Hopkins inleder sitt verk med följande: ”Every religion is a product of human evolution...” (s. 1), och försöker likt Weigall att rucka loss den historiske Jesus från ett mytologiskt stoff. Hopkins erkänner dock att treenigheten nämns i Johannesevangeliet, vilket han daterar till ca 100-talet. I WT:s citat har de valt att ta bort Hopkins osäkerhetsmarkör: "at any rate". En fullständig översättning vore: För Jesus och Paulus var läran om treenigheten tydligen okänd; de säger i alla fall ingenting om den.” De nämner dessutom inte att samma författare är inkonsekvent i sina argument då han påstår att:

1. Paulus identifierar Kristus med Den Heliga Ande
2. Paulus använder GT terminologi för Gud, som han applicerar på Jesus
3. Paulus menar inte att Jesus är Gud

Vidare bestrider Hopkins flera av WT:s dogmer, men de erbjuder ingen metod att urskilja kritiken av kristendomen från WT:s lära - ett metodologiskt feltramp helt enkelt. Se mer om detta nedan.

Från häftet, sida 6:

Historiken Arthur Weigall konstaterar: ”Jesus Kristus omnämnde aldrig ett sådant fenomen, och ordet ’treenighet’ förekommer inte på något ställe i Nya Testamentet. Upopfattningen antogs av kyrkan först tre hundra år efter vår Herres död.”

Detta citat stämmer, men de nämner inte att Weigall var en historisk-kritisk forskare som försökte skrapa loss ”den historiske Jesus” från Bibelns ”mytologi” (The Quest for the historical Jesus) Detta framgår tydligt på sidan 204 i det citerade verket. I denna historisk-kritiska anda skriver Weigall även följande: "and no intelligent thinker of to-day can possibly adhere entierly to the interpretation placed upon the life and death of Jesus by those who lived shortly after his time, that is to say, in the days when the wildest mythological nonsense was blandly accepted all around them as facts." (s.17f.)

Därefter kallar han Johannesevangelet för ”tvivelaktigt vittnesbörd” och fortsätter sitt verk med att försöka rucka loss Jesus ur den bibliska texten – bort från lager av korruption. Det är i detta uppdrag han konstaterar att koncept så som ”Guds ande (även i en icke-trinitarisk mening)”, såväl som ”treenigheten” har hedniska ursprung (s. 197-200.) Weigall påstår även att t.ex. Markusevangeliet är överdrivet i och med att Jesus utför mirakel. Weigalls tes är att dåtidens människor inte var lika upplysta som den morderna människan och därför tillskrev Jesus mirakulösa handlingar. Den moderna människan ”behöver inte längre mirakel för att acceptera vår Herres gudomliga uppdrag”. (s. 58-60)

Det är alltså underligt att WT användersig av denna källa, eftersom Weigall i princip menar att deras tro precis som all annan än en historisk-kritiskt, modernistiskt grundad tro är fylld av ”vilt övernaturligt nonsens”, som han ordagrant uttrycker det. Så vad menar WT med att citera Weigall? Samma författare säger att "det är förbluffande att höra kristna människor förklara att Bibeln, och speciellt Nya testamentet säger si eller så och därför måste det vara sant. Förstår de inte att Nya Testamentet är en samling böcker av varierande tillförlitlighet, sammansatt och accepterad som kanon först under 300-talet av religiösa ledare med de begränsade förstånd som hörde denna väldigt okritiska tidsålder till?" (s. 34, min övers.)  WT har alltså valt att vinkla en källa som är kritisk mot även deras dogmer till sin egna fördel.

Från häftet, sida 6:

I uppslagsverket The New International Dictionary of New Testament Theology sägs det likaså: i NT [Nya Testamentet] förekommer inte den utvecklade treenighetsläran. 'Bibeln saknar en uttrycklig förklaring om att Fadern, Sonen och den Helige Ande är lika till sin natur' [sade den protestantiske teologen Karl Barth]."

Från Brown (1971) s. 84:

The NT does not contain the developed doctrine of the Trinity. "The Bible lacks the express declaration that the Father, the Son and the Holy Spirit are of equal essence and therfore in an equal sense God himself...It also lacks such terms as trinity...But the NT does contain the fixed, three-part formula of 2 Cor 13:13... in which God, the Lord Jesus Christ and the Spirit are mentioned together...The Trinity of Father, Son and Holy Spirit occurs only in the baptisimal formula in Matt 28:19...On the other hand God and Christ especially are closely connected in to-part formulae: "One God, the Father...and one Lord, Jesus Christ" (1 Cor 8:6)...In all these statements the two facts, that God and Christ belong together and that they are distinct, are equally stressed...A close relationship exists also between Christ and the Holy -> Spirit. Thus Paul can say outright that the Lord is the Spirit (2 Cor 3:17)...Christ and the Holy Spirit are an interchangeable relationship... All this underlines the point that primitive Christianity did not have an explicit doctrine of the Trinity such as elaborated in the creeds of the early church...

Artikeln påstår att stoffet för treenighetsdoktrinen finns i bibeln. En explicit treenighetsdogm fanns dock inte formulerad hos den "primitiva kristendomen". Jesus och Den Helige Ande är dock utbytbara begrepp och Jesus speciella närhet och distinktion från Gud nämns.

 

Från häftet, sida 6:

Lärde de första kristna att Gud är treenig? Lägg märke till följande kommentarer av historiker och teologer:
"I urkristendomen finns ingen uttrycklig lära om treenigheten, så som den senare kom att utformas i trosbekännelserna" - The New International Dictionary of New Testament Theology

Se citat ovan, sista markeringen. Källan säger ordagrant "Den primitiva kristendomen hade inte en explicit doktrin om treenigheten så som den uttrycktes i den tidiga kyrkans trosbekännelser.

Detta betyder inte att:

1. "Den primitiva kristendomen" inte hade en förståelse om Gud som treenig i någon mening
2. De första kristna inte undervisade om denna förståelsen av Guds natur

 

Från häftet, sida 6:

Bernhard Lohse skriver i boken A Short History of Christian Doctrine (Kortfattad historia om den kristna läran): "Vad Nya Testamentet beträffar, så finner man där inget stöd för själva läran om treenigheten."

Från Lohse. (1966) s. 37ff:

First, it is important to note that the doctrine of the Trinity does not go back to non-Christian sources, as has sometimes been supposed in the past. There has been no lack of attempts to find the initial form of the doctrine of the Trinity in Plato, or in Hinduism, or in Parsiism. All such attempts may be regarded today as having floundered...AS far as the New Testament is concerned, one does not find in it an actual doctrine of the Trinity. This does not mean very much, however, for generally speaking the New Testament is less intent upon setting forth certain doctrines than it is upon proclaiming the kingdom of God, a kingdom that dawns in and with the person of Jesus Christ. At the same time, however, there are in the New Testament the rudiments of a concept of God that was susceptible for further development and clarification, along doctrinal lines.

Artikeln är förvrängd i WT:s citat. Författaren menar att stoffet för treenigheten finns i NT. Lohse menar också att doktrinen inte har sin grund i hedniska läror eller grekisk filosofi och att alla försök att påvisa detta dittills har misslyckats. Detta talar mot WT:s egna påståenden i samma häfte.

Från häftet, sida 8:

”Trehundratalets trinitarianism var...[en avvikelse från] den tidiga kristna läran” – The Encyclopedia Americana

Från Trinity, Encyclopedia Americana , s. 116f, exakt efter den citerade texten:

"For the early Christian belief that Jesus was divine, the Son of God, and that as the risen, glorified Messiah or Lord, He was now at the right hand of God: required the use of theistic language. “

Artikeln påstår att trehundratalets trinitarianism avvek från den tidigare trinitarianismen i vissa detaljer, inte att treenigheten i sig ansågs vara felaktig innan 300-talet. Tvärt om: stoffet som finns i Bibeln och i "urkristendomen" behövde artikuleras tydligare och detta resulterade i treenighetsläran.

 

Läs mer på sida 3: Slutsatser  >