Kapitel VI: Om Slutet

Världen kommer att nå ett slut, en fullbordan. Men det är svårt att säga mycket om det. O. gör en tentativ utläggning och säger att man måste bedriva en sådan utläggning försiktigt och utbildat. Överlag finns det inte så mycket material att gå på.(1) Tecknet är att alla fiender underkastas Kristus och makterna förintas. (1 kor 15:24-28) Hela världsalltet antyds. Det ägde inte godheten som Gud utan det var övergående. Endast hos Gud har godheten varit beständig. Genom den gudomliga domen kommer människorna att få olika rang i himlen, efter deras egna handlingar.  (Jes 65:17) Detta människosläkte ska sedan återställas och bli ett med varandra i Kristus. (Joh 17:20-21)  Kyrkan är en bild av denna tid. (1 Kor 1:10) (2)

De som har fallit bortom all aktning är de som kallas för "djävulen och hans änglar" (Matt 25:41, Upp 12:7) O. frågar sig om dessa kan reformeras, eller om deras ingrodda ondska blir en natur. O. tänker sig att en slags ursprunglig ordning kommer fastställas där de helgade undervisar de mindre helgade eller bortfallna, vissa behöver mindre tid av undervisning, andra eoner. (3)

Det synligas gestalt är förgängligt men inte dess väsen. (1 Kor 7:31, Ps 102:27) Det ska bli en ny himmel och en ny jord. (Jes 65:17)  "Himlens och jordens förnyelse...skall utan tvekan vara beredda för dem som, genom den väg vi ovan beskrivit, strävar till detta saliga slut, vilket också "fienderna" sägs "bli underkastade" och i vilket "Gud" sägs vara ...allt i alla...". O. tror inte att det kroppsliga kommer att förgå, för en sådan existens är reserverad för Gud. (4)