Kapitel II: Om Kristus

Den gudomliga och den mänskliga naturen i Kristus måste skiljas åt. Kristus är Guds vishet och Guds kraft. [1] (1) Eftersom han är vishet har han inte heller en fysisk form eftersom visheten inte har en gestalt.  Gud Fader har aldrig varit till utan att frambringa denna vishet. Kristus är alltså lika evig som Gud. O. skriver att om han inte hade varit det så måste man hålla fast antingen att Guds förmåga inte alltid varit den samma, eller att hans vilja är föränderlig. Båda är orimliga. "Vi vet alltså att Gud beständigt är Fader till sin enfödde Son, som är född av honom (Fadern) och av honom får vad han är, men utan någon början..." (2)

Att visheten är "skapad" är alltså en bildlig term som syftar på Guds Ord. O. skriver att Johannes är speciellt tydlig med detta i Johannesprologen. De som menar att visheten har en kronologisk början kunde likaväl mena att Fadern inte är evig. (3) "Allt som vi säger om Guds vishet, måste noga avvägas för att utsagorna att Guds Son är livet, att han är Ordet och att han är sanningen, att han är vägen och att han är uppståndelsen skall förstås". (4)

O. underbygger sina fynd i Skriften och utgår framför allt i paulinska skrifter. Paulus säger att Kristus är den osynliga Gudens avbild.[2] Han är glansen av guds härlighet och en bild av hans väsen. [3] Salomo skriver om Visheten, alltså Kristus, att han är andedräkten från Guds kraft och det renaste utflödet av den Allsmäktiges härlighet.[4] (5)  O. skriver att man måste se upp för att dela upp det Gud Fader är i sig själv. "Såsom viljan utgår från förnuftet utan att någon del av förnuftet avskärs och utan att avsöndras eller åtskiljas från det, likaså måste man anta att Fadern frambringat Sonen, nämligen som sin bild...han är visheten...han är det sanna ljuset...Den som har lärt känna honom, känner följaktligen också Fadern...".[5] (6) Genom glansen uppfattar man också vad ljuset är. (7) Sonen är en bild av Guds väsen men han vakade inte över sin jämlikhet med Gud så att vi skulle kunna lära känna honom. [6]  På samma sätt kan man förstå Joh 14:9, 10:30,38. (8)

Salomos Vishet undersöks därefter. Här talar Salomo om visheten som Guds kraft, härlighet, eviga ljus, verksamhet och godhet. Visheten är en andedräkt från Guds kraft. "Andedräkten" och "Styrkan" antog en självständig existens.  Andedräkten kommer från en första och ofödd "Guds kraft" till en andra och för sig existerande kraft som från den första härleder vad den är. Båda dessa är eviga. (9)

För O. förutsätter allsmäktighet någon form av skapelse. Utan skapelse finns det inget Gud kan råda över. Det kan inte finnas herre "utan egendom och tjänare". Kristus är med andra ord Guds allsmäktighet. "Ty genom visheten, som är Kristus, innehar Gud härraväldet över alla, inte bara genom sin rådande makt utan också genom de underlydandes frivilliga tjänst". Men på samma gång är Kristus Gud samtidigt som Fadern är Gud och därav är även Sonen allsmäktig. På detta sätt förstår O. "Ty hon är en fläkt av Guds kraft och ett ogrumlat utflöde av den Allsmäktiges härlighet..." (Vish 7:25..) (10)

I den följande versen "Ja, hon är ett återsken av det eviga ljuset och en klar spegel, som återspeglar Guds verksamhet, och en avbild av hans godhet." (Vish 7:26) läggs fokus på "evig". Evigt är något utan början eller slut.  Därför säger evangelisten att Gud är ljus (Joh 1:5). Glansen av hans ljus är vishet. Eftersom ljuset är evigt är glansen evig.  Sonens väsen har sitt ursprung från Gud själv men utan någon begynnelse. (11) "en klar spegel" innebär att det Fadern gör, det gör Sonen. (Joh 5:19). (12) "en avbild av hans godhet" syftar på att det inte finns någon "andra" godhet, utan endast den som existerar i Gud. Därför säger Jesus att ingen utom Gud är god. (Luk 18:19) Jesus är en avbild av amma godhet. (13)