8. Vidare om sonen

Sonen var utan synd, men han måste ha haft  valet till att synda, annars skulle han inte vara värt pris. A. grundar detta bl.a. på Joh 8:55: "Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord." Kristus är alltså helig på grund av sin fria vilja och sitt val. Eftersom den gudomliga och mänskliga naturen möts i Kristus kommer allt det goda från han själv och han är utan synd och kan inet dö. (II:X)

Dödlighet hör till den korrupta mänskliga naturen, dock inte till Kristus. Genom sin gudomliga natur är han allsmäktig och kan därigenom välja att lägga ner sitt liv och sedan ta tillbaka det. Han tillät alltså att han blev dräpt och offrade sig till Guds ära. Synden var lätt och dess upprättelse är svår och inget är svårare än att offra sitt liv för Guds ära. Genom sitt liv satte han ett exempel för människorna genom att delta i deras svaghet. Han går bland oss för att undervisa oss om rättfärdighet. (II:XI-XII) Eftersom Sonen själv är oändlig och gav sig av fri vilja blir hans offer oändligt och erövrar all synd och döden som är dess följd, skriver A. (II:XIV)

A. ser frälsningen som obunden av tid. Genom Kristus offer får även Adam och Eva del av frälsningen, även om detta inte nämns explicit i Bibeln. Detta gäller även Maria som blev renad från synd innan Kristus kom. Maria blev alltså renad av Kristus offer innan det hände. (II:XVI) Kristus död var inte ett måste, men hans födsel förutsatte hans död. Han blev utsatt för förföljelsen och döden och valde att lägga ner sitt liv. Men eftersom han är Gud kan han både välja att dö och stiga upp igen från de döda. (II:XVII)  A. säger att när man påstår att Gud "inte kan göra något" så menar man inte att han inte har makt till det, utan snarare att han väljer att inte göra det. (II:XVIII:a)

Genom sitt offer betalar Kristus något han inte är skyldig. Han offrade sig för sin egna ära, för hela treenighetens ära, skriver A. (II:XVIII:b) Men eftersom allt som hörde till Fadern också var Sonens kunde han inte ge Sonen något som han inte redan hade. Men Sonen valde att ge belöningen till någon annan och Fadern nekade inte. På så vis gav kristus belöningen till de som han inkarnerades till att frälsa, han gav dem vad deras överträdelser hade gjort omlöjligt för dem att återbetala. (I:XIX) Så stort är Guds medlidande (II:XX).

9. Angående djävulen och fallna änglars frälsning

Fallna änglar kan endast försonas av en Gud-ängel, likt människor endast kan försonas av en Gud-människa. Men änglar är inte en ras som människor, de har inget släkte utan är skapta en och en. Ingen frestade dem och därför bryts symmetrin om någon hjälper dem till frälsning (människan däremot blev både ledd till fördärv och ledd till frälsning). Att säga att fallna änglar inte har frälsning är alltså inte att förminska Kristus offer utan det är en logisk felsägning. (II:XXI)

 Vidare till: Reflektioner