Varför Gud blev människa

Sammanfattning av Anselms Cur Deus Homo

1. Inledning

I St. Anselms (1033-1109) Cur Deus Homo ämnar författaren att svara på frågan "Varför blev Gud människa?". Motivationen bakom verket är att många har bett Anselm (A.) att skriva ner bevis för doktrinen så att de kan ge svar på tal när någon frågar dem varför Gud behövde bli människa, dö och återuppstå för att frälsa världen. Verket är strukturerat likt en dialog mellan två personer (likt  t.ex. Platon), dels A. och dels en karaktär vid namn Boso, som är en troende som frågar ut A. om den kristna tron. (Bok I:I)

Inledningsvis struktureras ett ramverk och en motivering för teologisk diskurs. B. säger att "...Det är i sin rätta ordning att vi först måste tro på de djupa sakerna i den Kristna tron innan vi börjar att diskutera dem med hjälp av förnuftet. Likaså är det för mitt sinne en försummelse om vi, efter det att vi har grundats i tron, inte söker att förstå det vi tror på".[1]

A. går i verket med på att diskutera tron, men reserverar sig flera gånger för felsägningar. Han underordnar sig redan tydligt eventuella högre auktoriteter. Då dessa säger mot honom säger A. att han själv "ännu inte vet bättre" och det var därför de stod i motsättning. (I:II)

En av frågorna som opponenterna verkade rikta mot kristna under samtiden var huruvida man inte vanärar Gud om man påstår att han inkarnerades som människa. A. svarar att det är tvärt om, det hedrar honom och gör hans stora kärlek rättvisa. Vidare menar A. att det finns en viss symetri i en sådan inkarnation. Fallet kom från kvinnan, likaså kom frälsningen från en kvinna. Genom att begrunda människan borde man komma fram till denna slutsats. (I:III-IV) Cur Deus Homo är alltså ett verk av antropologiskt slag. Det utforskar den mänskliga situationen, både hos människan och hos Gud.

 

2. Alternativa soteriologier

Under samtiden verkade det vimla av olika soteriologier (frälsningsläror). Frågor som "Varför räddade Gud inte mänskligheten genom en ängel? Eller enbart genom att yttra ett ord?" A. bemöter dessa i sin dialog, där B. får vara en slags ställföreträdande för de alternativa tolkningarna.

För A. är det en omöjlighet att Gud frälste mänskligheten genom en ängel. Den som räddar människan från en evig död är människans Herre. I sådana fall skulle människan vara underordnad en ängel i stället för Gud och således aldrig upprättad till sin forna glans. (I:V)

A. ser inte heller någon möjlighet för att Gud skulle frilösa människan med blott ett ord. För att förstå motivationen bakom detta måste man begrunda den mänskliga situationen. (I:VI) B. kontrar med att Gud i sådana fall skulle välja en långsam och mödosam väg genom inkarnationen. Men för A. är detta ett missförstånd av tron.  I inkarnationen finns ingen förminskning av den gudomliga naturen, det handlar snarare om en upphöjning av den mänskliga.

A. ställer sig också mot uppfattningen om att Satan skulle ha en legitim äganderätt över mänskligheten via syndafallet som Gud skulle behöva friköpa med sin död. Detta är orimligt för A. eftersom både människa och Satan är underordnade honom. Det är som en herre vars ena tjänare felar mot den andra. (I:VII)

Vidare till: Hade Kristus fri vilja?