Referat: Om prästämbetet
Johannes Chrysostomos

Inledning

Johannes Chrystostomos (J) föddes i Antiochia i en välbärgad familj, någon gång mellan 347 och 354. Han blev vigd till diakon 381 och prästvigdes 386 av Flavianos. Han efterträdde Nektarios som patriark i Konstantinopel 398, tvingad av kejsaren att ta emot ämbetet.

Johannes predikningar mot rikedom och lyx förtretade många. Han blev genom en konspiration avsatt av Theofilos av Alexandria via en ickereguljär synod vid Eken utanför Chalcedon men återinsattes strax därefter.  En tid därefter blev han åter igen satt i exil.

Folket i Konstantinopel protesterade och en katedral sattes i eld. Johannes och hans anhängare fick skulden. Johannes blev skickad till en mindre stad vid namn Kukusus i Armenien och var bosatt där ett antal år. Till slut kom en kejserlig befallning att han skulle vandra genom bergstrakter, vilket var ett försök att få kål på honom på ett smygsamt sätt. Försöket lyckades och han avled som följd av vandringen den 14 september 407. Under 500-talet kom han att kallas för Chrystostomos ”Guldmunnen” att användas om honom, på grund av hans enastående förmåga att predika.

Johannes tillhörde den antiochenska exegetskolan där man tog avstånd från en allegorisk utläggning av Skriften, där detta inte påbjuds av textens egen natur. Han var alltså inte särskilt spekulativ i sin teologi, vilket framgår i hans många kommentarer av bibelns böcker. (s. 22-25) ”Om prästämbetet” är en monolog som kan vara fiktion, likt många liknande verk från samtiden.

 

Läs mer på sida 2: Kapitel I >