St. Anselms Cur Deus Homo
3. Hade Kristus fri vilja?
Härifrån går diskussionen vidare till frågan om predestination. Var Kristus liv, lidande och död en följd av Kristus fria vilja, eller var han bunden av Faderns vilja? (I:VIII) A. menar att det finns en skillnad mellan vad Kristus gjorde under lydnad och vad som gjordes mot honom på grund av hans lydnad. Människorna förföljde Kristus eftersom han stod för sanning och rättvisa. Gud manade således inte Kristus till att dö, utan Kristus gav själv sitt liv eftersom han stod enig med Fadern och Den Helige Ande om att hans död var det enda sättet att visa Guds allmakt för världen. Därav önskade Fadern Sonens död enligt sin vilja och Sonen gav sig för Faderns vilja och var lydig fram till döden på detta vis. (I:IX)
På samma sätt drar Gud människor till sig, skriver A. Gud ger dem en ny helig vilja. De tvingas inte till det utan håller med glädje fast vid den och följer dem. På samma sätt drack Kristus ur bägaren av egen vilja. Gud accepterar offret motvilligt men utan protest för människans frälsnings skull. (I:X)
4. Glädje och synd
För A. är människan skapad för att erhålla glädje. Men glädje kan aldrig erhållas om människan inte blir fri från synden. (I:XI) För A. är det skapades syfte att ge Gud ära och pris i allt. Synd är alltså att råna Gud på ära. Ett sådant rån gör människan återbetalningsskyldig, dels för den stulna äran och dels för själva stölden. (I:XI)
Ifall Gud genast hade efterskänkt skulden skulle det inte finnas någon skillnad mellan skyldiga och oskyldiga i hans rike. Lag och rätt skulle vara irrelevant för människan. Orättvisan blir då friare än rättvisan och mer lik Gud som själv inte är underordnat något. Vi säger att allt Gud önskar är rättvist, skriver A., men detta betyder inte att vad än skulle tänkas göra är rättvist. Ifall Gud önskar lögn måste vi anta att det inte är Gud som önskar det eftersom Gud till sin natur i sådana fall inte skulle önska sanning. (I:XII)
För A. skulle Gud besitta en intern svaghet eller orättvisa mot sig själv om den rånade äran inte återbetalades, eller ett straff utdelades. Återbetalning eller straff är alltså alternativen som människan har. (I:XIII) Samtidigt kan Gud inte förlora sin ära eftersom Gud antingen tar tillbaka den, eller så återbetalas den av syndaren. (I:XIV) Gud upprätthåller alltså sin egna ära. Guds ära är han själv. Därför är Guds ära oföränderlig. När en människa underordnar sig Gud och ärar honom, eller när människan inte gör det och vanärar Gud ligger det helt på människan själv. (I:XV) För A. är synd att inte följa universums telos. En människa som inte är underordnad syndar alltså mot Gud.