Marx kritik av Hegel

Djuret formar endast sin produkt efter sin arts måttstock och behov, medan människan vet att producera efter varje arts mått och överallt kan använda objektets inneboende mått; människan formar därför sin produkt även enligt skönhetens lagar.

Marx Ekonomiska-filosofiska Manuskript, 1884, Det Alienerade arbetet, XXIV

Hegel var väldigt inflytelserik och Marx lånade två ord från honom, "objektifiering" och "förfrämligande" men fyllde dem med en annan betydelse. En stor skillnad mellan de båda var att Marx betonade handling mer.

I sin korta artikel "Teser om Feuerbach" (1845) skriver Marx elva korta filosofiska noter. Här kritiserar Marx b.la. Hegel för sitt fokus på de universella rationella kategorierna som historiens primära drivkrafter. Marx ser människans tanke som en av många aktiviteter. I sin andra tes skriver Marx att (min övers.) "Människan måste bevisa sanningen... i praktiken. Dispyten mellan realiteten eller eller icke-realiteten som är isolerad från praktik är en ren skolastisk fråga.". Tanken ses alltså som mer integrerad i den fysiska världen hos Marx och därav blir det inte konstigt att han också antar att tankens progression måste motsvaras av en fysisk progression. Man kan inte endast tänka att ett slut på slaveriet är en del av en universell kategori som kommer att gestaltas med tiden, man måste också verkställa detta faktum på ett fysiskt plan och liksom pressa fram dess verkställande. För Marx har filosoferna har mest tolkat världen, men för honom "är poängen att ändra den", avslutar Marx den elfte tesen med ett snäpp.

För Marx innebar objektifiering och förfrämligande något annat än hos Hegel och han förankrade detta i en analys av det moderna samhället som han växte upp och levde i. Marx var influerad av den dialektala metoden. Hos Platon yttrade detta sig i en dialog mellan två parter som diskuterade en fråga. För Hegel var det ungefär som en cykel där en abstrakt tanke som efter mycket om och men blev konkret och tillslut något absolut, detta kritiseras med tiden och cykeln upprepas.

För Marx var de opponerade krafterna inte fiktiva personers samtal eller rekursiva insikter utan det var en konstant kamp mellan två grupper av människor genom historien: De som producerade och de som ägde det man producerade med.

Detta utvecklar Marx i t.ex. Ekonomiskt och Filosofiskt manuskript från 1844. Det moderna samhället ses som ett samhälle uppdelat i två skikt: De som äger produktionsmedel (t.ex. fabrikägarna) och de som brukar dem (arbetarna). Denna uppdelning leder till att arbetarna blir förfrämligade (eller alienerade) för världen eftersom arbetarens relation till sitt arbete är något externt eller till och med hälsofarligt. Arbetaren lägger ner sin  tid och själ på att göra objekt som hon i slutändan inte äger eller kan sätta priset på. Frukten av arbetet får hon inte heller del av till fullo och kan inte påverka vad objektet används till. Arbetarens arbete bidrar alltså till dennes distansering från världen eftersom allt hon producerar bidrar till en värld utanför henne själv.

Arbetaren kan inte heller påverka sina arbetsvillkor. Produktionslinjen är satt av andra människor och hon måste ständigt relatera till denna fixerade verklighet. T.ex. kan inte en arbetare på Volvos linje börja arbeta på ett radikalt annorlunda sätt än det som har bestämts av företaget. Eftersom arbetaren behöver inkomsten som arbetet ger för sin överlevnad så tvingas arbetaren av nödvändighet att följa de förutbestämda formerna för arbetet eller att i bästa fall ta en stor risk.

För Marx består en grundläggande del av den mänskliga identiteten i människans förmåga att forma naturen eller råmaterial till större ting via en externalisering eller objektifiering. En människa är alltså lika med en varelse som formar och skapar av naturen. Men i det moderna arbetet är arbetaren endast en del av denna process på ett abstrakt plan eftersom hon formar och skapar åt någon annan. Det moderna arbetet hindrar alltså människans naturliga kreativitet och skapande tendenser. Utöver detta skapar fabriksägaren ett förfrämligande mellan människor. Eftersom arbetarens arbete gör fabriksägaren rikare och rikare uppstår en klyfta mellan dem där arbetaren utökar fabriksägarens förmögenhet på bekostnad av sig själv och sin identitet.

I bästa fall leder detta till en intressekonflikt mellan klasserna. Det goda livet tordes finnas på andra sidan av konflikten, när den väl är löst och ett klasslöst samhälle uppstår. Men för detta krävs att "klasskampen" gestaltas både mentalt och praktiskt i världen för att historien ska drivas framåt. Därav är Marx författare till en konfliktteori.