Johannes Chrystostomos: Om prästämbetet
Kapitel II
[1-2] ”Man får alltså bruka list till något som är gott. Man bör inte ens kalla det list utan beundransvärd klokhet”, skriver J., som menar att B. inte ska vara orolig. Petrus förådde Kristus tre gånger men blev ändå satt att råda över hjorden. J. menar att nu kommer B. att sättas över hjorden och kunna överträffa de andra apostlarna. Den prästerliga värdigheten är trots allt given åt endast ett fåtal.
[3] Därför krävs en stark själ som präst. Han ska skydda hjorden och kämpa mot makterna. ”Herdarna har full möjlighet att tvinga fåren att ta emot behandligen, även om de inte vill”. Men det är svårt att se vilken medicin människor behöver. Endast Guds Ande ser felen i dess själar. Inte heller kan kristna med tvång rätta syndarnas felsteg. ”Vi har varken fått laga fullmakt att hindra syndarna eller möjlighet att använda en sådan”, skriver J.
[4-6] En herde måste veta hur mycket som ska skäras bort. Herden behöver ett gott förstånd och ögon överallt så att botemedlen kan anpassas för var och en. Det krävs mycket för att återföra Kyrkans söndrade lemmar. Detta åstadkoms endast genom övertalning inte med våld eller skrämsel. Hängivenhet för kyrkan är svårt men det är det främsta tecknet på kärlek till Gud. J. är dock rädd för att såra sin älskade Gud eftersom han inte anser sig ha förutsättningar för att förvalta ansvaret. J. menar att B. däremot har dessa goda egenskaper. J. beskriver B. som en man med ett kärleksfullt hjärta som till och med är beredd att riskera sitt liv för att hjälpa en vän i fara. Han är också så klok att hans klokhet överträffar hans kärlek.
[7-8] J. menar att han flydde för att inte såra de som kallade dem. Genom att ta emot äran skulle han ha stött sig med Gud och blivit värd all klander.