Det har höjts många kritiska röster kring SD och partiets människosyn på senare tid. I kritiken tenderar man att nöja sig med att rubricera SD med den ena eller andra etiketten så som "rasistiskt", "fascism" eller "populistiskt". Man förklarar dock sällan exakt varför det skulle vara träffsäkra rubriker för partiets agenda. I en mening är alltså kritiken som anförs mot SD ofta inte en intellektuell kritik. Mot detta har jag och en annan student reagerat, vilket ledde till ett debattinlägg i tidningen Dagen som publicerades idag.

Nedan följer texten till vårt inlägg för er som inte kan komma åt det på Dagens hemsida eller i papperstidningen.

Debattinlägg i Dagen (2015-02-27)

Mycket har sagts kring Swärd och Hultmans uppmärksammade ”pastorsuppror”, med anledning av att ett fåtal kristna uttryckt sitt stöd för SD. Det finns dock ett perspektiv som vi tycker fått för lite uppmärksamhet. I stället för en uppskruvad retorik behöver vi snarare ställa mera precisa frågor om vad det är som gör SD:s människosyn så problematisk. Enligt vår mening är det främst SD:s idé om en nedärvd essens och hur den kopplas till nationsbegreppet.

I SD:s principprogram talar man om det ”biologiska arvet” som sägas vara en ”nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. ” (sid 8). Undersöker man texten noga ser man att idén om essenser tillämpas både på en allmänmänsklig, en kollektiv och en individuell nivå. På ett allmänt plan handlar det om att människan är en social varelse som söker sig till likasinnade. På kollektiv nivå ses nationalstaten som en förutsättning för ett stabilt samhälle. Som varnande exempel anförs Jugoslavien som ett katastrofalt ”försök [med] att bygga starka kollektiv som är större än nationen” (s 8). Man menar att Sverige kan gå ett liknande öde till mötes om vi inte står enade som ett folk under en stat. Idén om essentiella skillnader tillämpas till slut också på en individuell nivå och handlar om sådant som biologiska skillnader som kommer till uttryck i män/kvinnor, olika preferenser, livsval och begåvningar.

Vi menar att SD:s sätt att betrakta inneboende egenskaper i princip följer samma mönster som ett rasbiologiskt synsätt, låt vara att man där använde begrepp som "art", "ras" och "exemplar". SD:s politik verkar vila på antagandet att den nedärvda essensen på kollektiva, nationella och individuella nivån måste harmoniseras för att inte äventyra integrationen och det goda samhället. Ett sådant resonemang kräver - hur obehagliga associationer SD:s ideologi än kan ge upphov till – intellektuella och teologiska motargument. Argument som tar människors rädsla för integrationsproblemen och islamismen på allvar, snararare än en homogeniserad kritik som enbart riskerar polarisera den svenska frikyrkligheten med etiketteringar som ”fascist” och ”rasist” och bidrar till ett ”vi” och ”dem”. Därför vill vi uppmana kristna som sympatiserar med SD att våga ta sin kristna tro på allvar och – gärna tillsammans med sina präster, pastorer och lärare – undersöka argumenten för sin politiska ideologi. En första uppgift kan vara att undersöka det bibliska stödet för Kent Ekeroth syn att afrikaner och araber (MENA) förblir i fattigdom på grund av sina inneboende egenskaper. Kan verkligen ett sådant synsätt och andra liknande från SD:s sida förenas med en kristen människosyn som säger att vi alla har del av samma ande – skapade till Guds avbild?

P-O Flodström, ordförande                                         Niklas Härlin, teologistuderande
Studentkåren – Örebro Missionsskola                 Örebro Teologiska Högskola