För ett tag sedan skrev bl.a. tidningen Dagen om att 32 nya mormon-missionärer kommer till Sverige i början av mars. Därför tänkte jag att det kunde vara lämpligt att börja skriva något om vad mormonismen är, vad dess anhängare tror på och var den kommer från.

 

Mormonismens ursprung

Mormonismen grundades av Joseph Smith Jr. (1805-1844). När Smith började närma sig tonåren flyttade hans föräldrar till västra New York (delstaten), ett område som var föremål för en rad olika väckelser under en period som kallas för den "den andra stora väckelsen". Området kom på grund av alla väckelser att få smeknamnet "Burned-over district".

I denna lokala explosion av väckelse uppstod ett flertal olika religiösa rörelser så som Adventismen och Restorationsrörelsen  och andra rörelser så som metodisterna, baptisterna, m.fl. fick stora tillskott till sina skaror. Kring 1820 började väckelsen få verklig fart och kyrkornas medlemstal sköt i höjden. Samtidigt som detta hävdade Joseph Smith Jr. att han drabbats av en teofani, alltså en uppenbarelse av Gud - där Gud sagt åt honom att ingen av kyrkorna hade rätt.

Enligt Smiths äldsta utläggning om uppenbarelsen var han till synes frustrerad över den sekteristiska stämningen som rådde i väckelsen. "Hör här!" och "Hör där!", skrek dem, och alla hävdade absoluta sanningsanspråk som stod i motsättning mot varandra (kap 1:5). När Smith blev 15 började han få huvudbry i frågan och funderade mycket kring trosfrågor. Han besökte olika gudstjänster som olika rörelser höll i och metodismen föll honom tillslut något i smaken, men de interna skillnaderna och konflikterna var förvirrande för honom (kap 1:8).

Tillslut började han fråga sig vem av alla som egentligen hade rätt. En dag när Smith läste bibeln läste han ur Jak 1:5: Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om. (Bibel 2000). Detta tog han till sig och en vårdag drog han sig undan till skogen för att be Gud om vishet. Detta var första gången han bad högt (Kap 1:10-13).

Efter detta inträffade en besynnerlig händelse:

Efter att jag hade dragit mig undan till platsen som jag tidigare bestämt mig att gå till såg jag mig omkring och fann att jag var helt ensam. Jag böjde mig ner på mina knän och började att utlägga min hjärtas begär för Gud. Jag hade knappt börjat med detta när jag plötsligt hindrades av en kraft som överväldigade mig och hade en sådan styrka över mig att den band min tunga så att jag inte kunde tala. Ett tjockt mörker samlades kring mig och det verkade för en stund som att jag var dömd till plötslig förgörelse.

Extracts from the History of Joseph Smith, the Prophet, kapitel 1:15 (min övers.)

Efter detta lyckades Smith trots allt att ropa ut till Gud. Efter detta säger han att en ljuspelare uppstod över hans huvud. Snart var han fri från andemakten som band honom. Han såg två personer. Den ena pekade på den andra och sade "Detta är min älskade son, Hör honom". (1:17) Därefter frågade Smith dessa personer vilka av alla sekter som hade rätt och vilken han skulle gå med i. Smith fick det därefter förklarat att ingen av dem hade rätt - de var alla styggelser inför Gud. (1:18-19). Därefter försvann visionen och Smith vaknade, liggandes på marken, helt kraftlös. Efter att ha återhämtat sig ett tag kunde han återvända hem. (1:20). James B. Allen skriver i sin artikel "The Significance of Joseph Smith's "First Vision" in mormon Thought"  (s. 31f) att händelsen till stor del var okänd fram till 1940. Det sägs att Smith lär ha skrivit om sin syn kring 1832, men oavsett publicerades inget om dem innan 1840.

Efter detta berättade han om sin syn för en metodist, vilket var början på ett växande motstånd och förtal mot Smith. Han förbjöds också att gå med i någon av församlingarna i området. Enligt han själv fortsatte han med sin vardag efter synen fram till september 1823. ( Smith 1:27)

T.ex. tjänade Smith pengar genom skattjakt och sade sig kunna hitta skatter med hjälp av så kallade siar-stenar. Genom att placera en sten i en hatt kunde han genom att kika ner i hatten uttyda var försvunna skatter befann sig genom de reflektioner som stenen sades ge i hatten. En av siarstenarna som han använde hittade han 1822 när han grävde en brunn. Denna typ av folk-magi eller folkreligion var vanlig i USA under samtiden och innebar ofta en blandning av kristen tro och magiska element (jmf. pow-pow och slagrutor).

Så en natt när Smith bad om förlåtelse för sina synder, övertygad om att Gud skulle visa sig för honom, visade sig en ängel (1:30-32). Hans namn var "Moroni". Smith sade att Moroni påstod att Gud hade kallat Smith för tjänst och att folk i hela världen skulle tala både gott och ont om honom (1:33). Moroni gav Smith uppgiften att hitta en bok skriven på guldplattor som innehöll "evangeliets fullhet", som hade givits till de forna invånarna i landet (1:34). Smith skulle också hitta ett par glasögon som hade två siarstenar som "glas", sammanhållna av en silverbåge. Glasögonen skulle han finna på en bröstplåt och de kallades för "Urim och Thummim". Bara speciella siare kunde använda dessa glasögon för att översätta guldplåtarna (1:35).

Smith blev tillsagt att inte visa dessa föremål för någon, om han inte fick order om det, annars skulle han förgöras. Sedan fick Smith en sinnesbild av platsen där föremålen var gömda, så att han skulle känna igen den när han väl såg den (1:42).  Därefter visade sig ängeln två gånger (alltså totalt tre gånger) under samma natt och upprepade sitt budskap.

Smith försökte hämta föremålen från platsen som ängeln hade visat, men blev hindrad av samma ängel. Han skulle istället återbesöka platsen mot slutet av varje år tills ängeln gav han godkännande att hämta föremålen, eftersom "tiden inte ännu var inne". Under dessa fyra åren fortsatte han med sina skattjakter och siandet. Under en av sina resor i New York drogs han den 20 Mars 1826 inför rätta för att ha ljugit om att han hittat försvunna skatter. Orginal-transkriptet saknas, men enligt kopior dömdes han som skyldig.

Han gifte sig också med en kvinna vid namn Emma Hale, mot hennes faders protester, senare samma år fick Smith också hämta föremålen vid kullen. När Smith gick ut med detta ville många se/ha plåtarna, men detta gick inte pga. ängelns bud (1:60). Smith lämnade sitt skattjaktsföretag, men hans tidigare kollegor såg ogillande på detta. Enligt en intervju i Tiffany's Monthly (1859, volym 5, nummer 4) försökte Smith upprepade gånger att visa plåtarna för en vän vid namn Martin Harris, som vägrade på grund av att det skulle bryta mot instruktionen Smith fått från Moronni. Denne påstod också att någon försökte ta plåtarna från Smith med våld, när han hade grävt upp dem. Enligt Harris ansåg Smiths kollegor i skattjakts-företaget att de hade samma rätt till plåtarna som Smith, vilket var en av anledningarna till att han gömde plåtarna (som ingen förutom han själv sett vid detta tillfälle) i en mindre fatfabrik. (s. 166)

Smith flyttade samma år Oakland, Pennsylvania, där han började att översätta plåtarna med hjälp av sin fru. Han sade att de var skrivna på språket "Reformerad Egyptiska" (se t.v.). Språket har dock visat sig sakna utomstående bevis för dess genuinitet och flertal sakkunniga har avfärdat dess påstådda relation med egyptiska hieroglyfer och det finns överhuvudtaget inga som helst bevis för att det har funnits någon "reformerad egyptiska". Oavsett  var Smith övertygad både om att språket faktiskt fanns och att han kunde översätta det med hjälp av sina siarstenar.  Kort efter flytten kom Martin Harris till Smith för att hjälpa honom med översättningen.

Efter ett tag började Harris tvivla på att guldplåtarna faktiskt fanns. Han lyckades övertyga Smith att han skulle få ta med sig deras 116-sidors manuskript av vad som kallades för "Lehis bok" till några familjemedlemmar så att de kunde läsa vad de hade översatt hittills. När Harris återvände sade han sig ha tappat bort manuskriptet. Ungefär samtidigt födde Smiths fru Emma ett dödfött barn.  Enligt Smith berodde detta på Harris slarv. Gud hade dödat Smiths barn som straff. Han sade också att Gud hade tagit tillbaka plåtarna och hans förmåga att översätta som ytterligare straff. Alltså kunde man inte jämföra ett eventuellt nytt manuskript med det gamla (om det nu var gömt eller liknande). Efter detta finns det flera källor som säger att Smith försökte gå med i en metodistkyrka, men han var inte medlem någon längre tid.

Senare samma år sade Smith att han återfått både plattorna och sin förmåga att översätta dem. Men Smith översatte aldrig Lehis bok igen utan sade sig istället återberätta samma historia med ungefär samma ord, med utgångspunkt i "Nephis plåtar". Med andra ord kunde alltså Smith inte återskapa en exakt kopia av det förlorade manuskriptet. Enligt de mormon-missionärer jag har talat med berodde detta på att Gud hade tagit tillbaka Lehis plåtar.

Harris ersattes med en man vid namn Oliver Cowdery, som också tros varit med i en liknande skattjakts-letande siarsekt. Med Cowdery som hjälp påbörjades översättningsarbetet ånyå. Cowdery och Smith döpte också varandra eftersom de sade att Johannes Döparen hade uppenbarat sig för dem och givit dem rätten att döpa.

Översättningsarbetet utfördes enligt en minst sagt besynnerlig metodik. Smith tog på sig bröstplåten med glasögonen och tittade ner  i en hatt. Han sade sig se reflektioner av plåtarnas översatta text, som han sedan dikterade, först för Harris (tills han tappade bort manuskriptet) och därefter för Cowdery. En modern gestaltning finns t.h.

Översättningsarbetet blev klart den första juli 1829.Därefter bad han 11 vittnen, t.ex. Martin Harris och Oliver Cowdery att skriva och underteckna vittnesbörd om att de hade sett guldplåtarna. Dessa vittnesbörd finns idag inkluderade i början av Mormons bok. Därefter sade Smith att ängeln Moroni tog tillbaka plåtarna.

 Vittnena är uppdelade i två olika utsagor. Först kommer "De tre vittnena" som säger sig ha sett de gyllene plåtarna. De säger sig också veta att de har översatts genom Guds kraft. Vittnesmålet är undertecknat av Oliver Cowdery, David Whitmer och Martin Harris.

Därefter kommer "åtta vittnens vittnesbörd". Enligt vittnesbördet har de undertecknade både sett och rört vid plattorna som Smith översatte från. Detta  vittnesbördet är undertecknat  Christian Whitmer, Hiram Page, Jacob Whitmer, Joseph Smith senior (Josephs far) ,Peter Whitmer junior, Hyrum Smith, John Whitmer, och Samuel H Smith.

En stor del av vittnena tillhörde alltså Smiths egna familj. Whitmer familjen var släktingar till Smith och Harris och Cowdery var Smiths medhjälpare. Vittnesbördens autenticitet har ifrågasatts av flera, bland annat eftersom det inte är helt tydligt huruvida de undertecknade faktiskt såg plåtarna eller om det rörde sig om någon form av fantasiföreställning eller inre syn. Vid ett tillfälle ska John H. Gilbert, som jobbade med trycket av Mormons bok, frågat Harris om han såg plåtarna, varpå Harris svarade att han hade sett dem "med ett inre öga".¹ Flera andra vittnesbörd bekräftar liknande påståenden av Harris och Cowdery.

Efter boken började tryckas spred sig Mormonismen lättare och små församlingar började dyka upp, ofta till mångas ogillande. Efter ett tag uppstod också interna lärostrider mellan Cowdery, Smith och andra medlemmar. Detta ledde till att Smith utsåg sig till ensam profet - en struktur som fortfarande finns kvar i rörelsen än idag.

Vad hände sedan?

Kyrkan växte med tiden, men motståndet var av olika anledningar stort. I början bad Smith de förföljda att stå ut, men tillslut gav han dem tillstånd att försvara sig själva, vilket ledde till ännu mer våldsamma situationer.  Mormoner blev ofta utkastade ur kommunerna och Smith drogs inför rätta för att vara en bråkstake. Det var också under denna tid av förföljelse som rörelsen fick sitt namn "Church of Latter Day Saints" och kyrkans började struktureras något. Efter detta följde några relativt fridfulla år, fram till 1837 då interna och externa konflikter bröt ut.

På grund av ett tempelbygge i Ohio var Smith satt i djup skuld och begav sig ut för att leta efter gömda skatter igen. Han sade att Gud hade uppenbarat platsen för honom, men han lyckades aldrig hitta några skatter. Han försökte också skapa en slags bank som skulle fungera som ekonomisk avlastning för kyrkan, men banken kursade väldigt snart. Som en följd ville staten arrestera Smith för bank-bedrägerier, men han flydde delstaten innan de fick fast honom. Han blev också anklagad för att ha en affär med en viss Fanny Alger. Det är hursomhelst oklart om det bara var en flört eller om Fanny var Smiths andra fru.

Förföljelserna ledde också till att en grupp kallad för Daniterna skapades. Smith låg inte bakom dem men var åtminstone positivt inställd  till dem. Dessa tog lagen i egna händer och förde med våld bort anti-mormoner från området de var aktiva inom.

Mormonkriget

1838 bröt det så kallade Mormonkriget ut, under vilket kanske ett trettiotal människor dog (det exakta antalet är okänt). Detta berodde till stor del på att Smith hade proklamerat att Zion låg i USA och att mormonerna skulle ärva detta land av "fienderna" som nu ägde det. Zion låg i Missouri. Detta ledde till att allt fler mormoner började bosätta sig i området. Av flera anledningar byggdes starka spänningar snabbt upp mellan de som bodde i området och den växande mormonska befolkningen. Tillslut så bröt det ut till ett lokalt krig som varade ett par månader och resulterade i att 2500 av statens trupper kuvade Mormonerna och sparkade ut dem från delstaten.

Smith blev dragen inför rätta återigen, denna gången för landsförräderi. Smiths advokat lyckades förhindra hans avrättning genom att betona att Smith var civil, inte en general eller liknande (han hade dock haft denna funktion i Mormonkriget). Trots att flera vittnade mot detta verkade det gå hem. Smith fanns dock ändå skyldig för förräderi 1839 lyckades han fly från fångenskapen.

Smith tog sig till Mississipi stränder i Illinois och slog sig ned bland hans anhängare. Med hjälp av ett lån köpte han sig en bit mark där hans anhängare kunde samlas. Platsen kallades för "Nauvoo" av Smith. 1841 fick området ett visst självstyre av staten och Smith började engagera sig med att bygga en ny stad. Han hade fått tillåtelse att skapa egna domstolar, ett universitet och till och med en liten militär. Staden blev klar 1846 men övergavs därefter av de flesta och blev nästan totalförstörd av naturkatastrofer några år senare.

1844 uppstod fler konflikter mellan Smith och hans närmsta anhängare, dels för att de var oeniga om hur Nauvoos ekonomi skulle skötas och dels för att Smith friade till deras fruar. När de blev osams satte Smith dem i exil. De gav sig hursomhelst inte utan anmälde honom för polygami. Tidningen "Nauvoo Expositor", skapades som en protest, men endast ett nummer gavs ut innan Smith förbjöd den. I det enda numret som kom ut anklagade man Smith för polygami och begärde reformer för rörelsen.

Faktum är att Smith hade ett stort antal hustrur, unga och gamla, vissa var till och med redan gifta, men han verkade vara mån om att dölja detta för omvärlden. Vid sin död hade Smith följande fruar:

1. Agnes Coolbrith
2. Almera Johnson
3. Delcena Johnson
4. Desdemona Fullmer
5. Eliza Maria Partridge
6. Eliza R. Snow
7. Elizabeth Davis Durfee
8. Elvira Cowles Holmes
9. Emily Dow Partridge
10. Emma Hale
11. Fanny Alger
12. Fanny Young
13. Flora Ann Woodworth
14. Hanna Ells
15. Helen Mar Kimball
16. Louisa Beaman
17. Lucinda Morgan Harris
18. Lucy Walker
19. Maria Lawrence
20. Marinda Johnson Hyde
21. Martha McBride Knight
22. Mary Rollins Lightner
23. Melissa Lott
24. Nancy Winchester
25. Olive Frost
26. Patty Bartlett Sessions
27. Presendia Huntington Buell
28. Rhoda Richards
29. Ruth Vose Sayers
30. Sarah Ann Whitney
31. Sarah Kingsley Cleveland
32. Sarah Lawrence
33. Sylvia Sessions Lyon
34. Zina Huntington Jacobs

Smiths död

Nedläggningen av tidningen ledde till att en annan närliggande tidning, Warsaw Signal, uppmanade folk att ta till strid mot Mormonerna. Smith samlade därför sin stads militär och från den 18 Juni 1844 gällde undantagslag i staden. En närliggande stad mobiliserade som svar sina trupper och Illinois guvenör, herr Ford hotade med att samla ännu fler trupper om inte Smith och stadsrådet övergav sig själva till Ford.

Smith flydde återigen men bestämde sig till sist att överlämna sig själv till guvernören. Smith, hans bror och några anhängare togs till fånga och anklagades för förräderi mot staten Illinois. Den 27:e juni 1844 närmade sig en beväpnad skara människor (ca 200) fängelset där Smith och hans bror satt. Smith trodde till en början att de hade kommit för att rädda honom, eftersom han hade befallt sin armé att göra det om han skulle bli fängslad.

Detta var inte fallet. De var där för att ta livet av Smith. Hans bror blev snart skjuten i ansiktet och dog. Smith och anhängarna försökte försvara sig. Efter Smith hade tömt sin pistol mot anfallarna försökte han hoppa ut från ett fönster på andra våningen. Då blev han skjuten tre gånger och dog medan han utbrast "Min herre och min Gud!". Somliga mormoner drar paralleller med detta och Jesus sista ord på korset.
 

Sammanfattning och reflektion

Joseph Smith var i sanning ett barn av sin tid. I en period som kännetecknades av en expansion av nya och gamla rörelser, varav många hävdade absoluta sanningsanspråk som stod i motsättning med varandra, skapade Smith en ny religion som gjorde det samma. Smith inkorporerade många magiska element i sin nya religion, ofta vanliga inslag i amerikansk folkreligiositet. Han var del av ett skattjakts-företag som grundades på magiska föreställningar, vilket också inkorporerades i religionen. Smith var Guds skattjakts-letande profet som med bruket av magiska stenar han hittat i marken kunde finna både gömda skatter och religiösa artefakter.

Likt samtiden skapade Smith många "grundarmyter" som handlade om USA:s historia och dess grundare. I detta fallet var det judar som immigrerade från Israel, långt innan Columbus "upptäckte" kontinenten. USA som kallades "det förlovade landet", var det faktiska förlovade landet, där också människan först hade uppstått. USA var jordens faktiska mittpunkt.

Indianer sågs också som lägre stående människor som likt de Svarta människorna hade fått sin hudfärg genom en förbannelse av Gud (jmf. med rasismen).  Smiths novell-liknande påståenden saknar externa bevis så som inom arkeologi, lingvistik och genetik och han blev flera gånger dragen inför rätta och dömd för bedrägeri och förräderi. Det finns mer som talar för att Smiths osannolika "översättning" är ett kreativt hopkok med syfte att ge Smith berömmelse, pengar och kvinnor än vad det finns förnuftiga skäl att tro på det hela.

Därför anser jag att den bästa apologetiken riktad mot mormonerna består av att helt enkelt berätta deras historia, så oredigerad som möjligt. Mormonismen har inte sin styrka i förnuftet och det är min förhoppning att denna artikel ska hjälpa läsaren att inse mormonismens väldigt novell-liknande karaktär så att läsaren inte låter sig förföras av mormonernas manipulativa missionsstrategi som bland annat inkluderar "gradvis" uppenbarelse av "sanningen" och love-bombing.

Ett varningens finger höjs också till alla de som vill ta sig an att lyssna på mormonmissionärerna. Även om jag uppmuntrar till att skaffa förstahandskällor för olika religionsutövningar innebär mötet med mormonmissionärerna en viss risk, speciellt eftersom de efter ett tag "då sanningen har uppenbarats" kan läsa upp en förbannelse över den som vägrar att "ta emot den sanning du har fått ta del av". Man bör åtminstone vara medveten om att detta kan ske.

 

Fotnoter

^{1 Gilbert, John H. (1892) Memorandum (8 sept). New York: Palmyra}